"Here we go again."

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

"Häromdagen blev jag uppringd av en tockna där mäklarsajt eller vad det nu kallas. En så’n där tjänst på Internet där bostadssäljare kan lägga ut sina objekt till allmänt beskådande och där lägstbjudande mäklare får det tvivelaktiga nöjet att stå för sitt ord – eller snarare sina siffror. Tidigare har jag tänkt att det här kan absolut inte fungera, åtminstone här hemma i socknen. Antingen ringer man mig eller så låter man bli att sälja, mycket annat finns inte att välja på.  Om man nu inte vill figurera bland begagnade barnvagnar på Blocket förstås.

Men den här gången tänkte jag att jag i alla fall kunde lyssna. Alltid lär man sig något. Och vem vet, rätt som man vet ordet av kommer det en nyutexaminerad högskolemäklare med hemlängtan och storstadsidéer och hänger upp skylten till ett franchise på andra sidan torget.

Jag lät alltså han från mäklarsajten prata på. Ni får ursäkta om jag inte riktigt minns vad de hette; något med www.pressa-arvodet.nu eller www.spela-ut-maklarna-mot-varandra.org eller något annat klämmigt och konsumentbejakande.

Här skulle i alla fall alla säljare i socknen förmås att lägga in sin bostäder. Sedan skulle jag och alla andra mäklare få chansen att lämna ett bud. Mot en mindre avgift skulle jag också få lägga upp en bild på mig själv men vem tjuvingen vill skrämma bort kunderna redan från början.  (”You only got one chance to make a first impression”. fick jag lära mig en gång på en säljkurs som samfundets lokalavdelning anordnade och sedan dess visar jag mig inte i onödan. )

Budet, eller ”pocenten” som han säger Helge, skulle jag knappa in i systemet och sedan var det bara att lägga sig på kökssoffan och vänta på att kunden skulle höra av sig. Det lät som rena rama tombolan. Eller kanske inte, där får man ju i alla fall reda på om man har dragit en nitlott. Här fick man inte reda på ett skvatt om kunden, mot all förmodan, valde att anlita någon utsocknes kollega. Inte förrän annonsen satt där i lokalbladet och grina en rakt upp i ansiktet.

Då kunde jag inte hålla mig längre och sa till han, den där mäklarsajtnissen, att jag hade hört nog. Visst kunde det vara bra att få fler förfrågningar än de som jag brukade få genom kontakter på Odd Fellow och i Fröföreningen. Och visst skulle det sitta fint med några fler affärer. Men inte tusan kan jag förlita mig på försynens nåd. Är det något som jag har lärt mig under mitt långa mäklarkarriär är att man får allt ligga i ordentligt om det ska bli något kvar på kistbotten.  Några självspelande pianon finns varken i mäklarbranschen eller på Internet. Det står jag för, även om det skulle kosta mig min nominering till ”Årets fastighetsmäklare”. För övrigt blev jag portad på Café Opera redan på Tjabos tid."