Jag är inte bitter.

"Så här års ska ju alla vara snälla och jag gör mina tappra försök. Och uppriktigt sagt vet jag inte riktigt vad jag ska gnälla på den här gången? Frid och fröjd råder ju i Mäklarland. När jag tänker tillbaka på allt positivt som har hänt under året är det kanske inte så underligt.

Året började med två goda nyheter. Den första var att antal varnade mäklare sjönk under 2010 trots att vi hade blivit fler än någonsin. Är det månne ett tecken på att ungtupparna i branschen sköter sig bättre än vi mäklaruvar? Det kan också bero på att FMF inte hann avgöra alla anmälningar innan årsskiftet. Den andra var att hyresvärdar skulle få rätt att förbjuda innehav av kamphundar.

Nästa goda nyhet var att årsstämman skulle hållas i Båstad. Som gammal bollkalle till V-Gurra klappar ju lilla hjärtat lite extra för Sveriges tennismetropol.  Nu kom jag i sanningens namn aldrig iväg till stämman eftersom jag har lite svårt att bestämma mig för vilket av förbunden jag ska satsa på. Inte minst nu när den ena har fått en ny och fin hemsida. Besöket på Tennismuséet får vänta.

Så rullade det på. I mars klubbades den nya mäklarlagen igenom vilket vi, för att inte förstöra den goda stämningen, nöjer oss med att konstatera har avhandlats i tidigare krönika. Vi lärde oss också att det är mammorna som bestämmer vilket hus familjen flyttar till. Huruvida papporna flyttar med framgick inte av undersökningen, kanske syns det i skilsmässostatistiken? Men väck med sådana trista tankar, nu när årets familjehögtid nummer ett nalkas. Det fanns väl mer för ett gammalt mäklarhjärta att fröjda sig åt?!

I maj till exempel släppte FMN en film om penningtvätt, men det var inte mycket nytt jag lärde mig av den. Rödfärgen sitter fast på femhundringarna lika förbenat. Under juni hände det inte så mycket. Det var väl något med vädret. I juli däremot trädde nyssnämnda nya mäklarlag i kraft. Huruvida detta bidrog till att Systembolaget satte försäljningsrekord förmäler inte historien, men visst låg det ovanligt många champagnekorkar kring Östermalmstorg och Norrtull veckorna därefter. Sedan tog vi semester.

När vi slog på nyheterna igen i augusti möttes vi av den glada rubriken ”Mäklarna som ska stoppa lockpriser.” Bakom uppropet stod några av Stockholms ”finest”. Någon vecka senare löd rubrikerna ”Mäklaren som fortsätter med lockpriser.” Och han är kanske ”finest” av oss alla. Vi får se vem som vinner.

I september blev jag erbjuden ett medlemslån av SEB. 6,19 % utan personligt ansvar. Frestande ska tillstås men med tanke på mina goda relationer till Fröföreningen beslutade jag mig för att avstå. Men glad blev jag. Lika glad blev jag av att läsa att vårt kära yrke nådde ”all time high” i antal utövare. Det kan väl inte vara medlemsförmånerna som lockar?!

Så tog oktober nästan slut och vi åkte äntligen på kurs i Istanbul. Inför avfärden fick vi goda råd om hur man prutar. 20 % minimum var riktmärket.  Observera att det endast gäller i turkiska basarer.

Väl framme stod både gruppövningar kring tillämpningen av den nya mäklarlagen och medieträning på schemat. Eftersom lokaltidningsredaktören och jag är gamla lumparkompisar hoppade jag över den senare och såg i stället på när Elmander gjorde mål för Galatasary. Och vad händer?! Knappt har jag hunnit hem från Bosporen förrän ”Uppdrag granskning” sätter huggtänderna i mäklarbranschen. Vad jag vet bor den där Josefsson i en hyresrätt. Gäller inte lagen om kamphundar honom?!

Nåväl stormen bedararrade och november kom och gick. Priserna gick lite upp och priserna gick lite ner. Precis som vanligt. Köparna velade lite hit och lite dit. Också precis som vanligt.  Sedan gick Mäklarmässan av stapeln. Årets mäklarprofil korades. Undertecknad var inte nominerad i år heller. Jag är inte bitter.

Vad mer? Hemnet är befriat från kommersialismens bojor. Nu kan den äntligen utvecklas utifrån mäklarnas och kundernas behov – som någon så träffande valde att uttrycka det. Jag väntar med spänning.  Precis som ett barn på julafton.

Apropå julafton – årets julklapp i mäklarbranschen måste väl vara alla nya mäklarsystem vi har fått att välja på. Den största fördelen med ett av dem är tydligen att man kan ha sina affärer ”i molnet”. Undertecknad tycker att det låter lite luddigt och kommer nog att ha sina affärer i bakfickan även framledes. Men det bäddar för ett intressant 2012."

P.S. Kör försiktigt! Densamme.

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Tji fick vi alla.

”Precis när man hade dragit en lättnadens suck satte cirkusen igång igen. Efter alla varningar som FMN hade tvingats dela ut under åren för användning av lockpriser – med åtföljande schavottering av hela branschen i media som följd– skulle ”ofoget” få sig ett stopp med hjälp av så kallade acceptpriser. Tji fick vi alla.

Handen på hjärtat – är det någon som egentligen är förvånad? Utan lockpriser blev tillvaron liksom lite för torftig för vissa. Budgivningen inte längre lika spänstig. Så av ren och skär omtanke om köparna som tydligen inte riktigt förstod hur de skulle hantera accepterat pris beslöt någon kreativ mäklare sig för att införa ”budstart” som ett komplement till ”accepterat pris”.  Blyga kunder behöver helt enkelt en liten knuff över tröskeln. Inget konstigt med det.

Det konstiga kanske snarare är vi tar det för givet att lockpriser är ett otyg. Varför ska just mäklarbranschen ”gå mot strömmen” och införa "rekommenderade cirkapriser" när resten av marknaden verkar gå i motsatt riktning?! Auktionsförfarande verkar ju vara ”framtidens melodi”, inte minst på Internet. Dygnet runt pågår ju auktioner och det som auktioneras ut är allt från smycken till entreprenadmaskiner och konsulttjänster. Och det vet ju alla att ”rätt” utgångspris är A och O för att få fart på budgivningen.

Kanske är det så att vi i mäklarbranschen snarare ska gå i bräschen och införa ännu radikalare metoder – varför inte en motsvarighet till de s k öresauktionerna. Ni vet, där man får betala för att överhuvudtaget vara med och bjuda.  Om man som på öresauktionerna också låser buden så att varje nytt bud endast höjer priset på bostaden med t ex en hundring och sedan tar en tjuga för varje bud, ja då skulle det väl bli riktigt drag under galoscherna – inte minst för bostadrätterna på Östermalm. För att citera en kär kollega: ”Det fina med auktionsmodellen är ju att den eliminerar osäkerheten om var marknadspriset bör ligga.”  Att det också ger lite klirr i kassan kan ju inte undvikas."

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se