Den vår de svaga kallar höst.

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Likt astern blommar mäklarbranschens Grin-Olle ut när sommaren är slut. Inspirerad av Karlfeldt svävar han – som vanligt – ut i det blå.

Med jämna mellanrum är det någon som försöker göra sig lustig, eller kanske snarare olustig, över hur vi väljer att formulera oss i mäklarbranschen.  Häromveckan, när er förbindlige återkom efter en längre konferensresa i Fröföreningens regi, var det högvördiga Göteborgs-Postens tur att med hjälp av en överlöpare hänga ut våra val av adjektiv. Vän av ordning undrar varför det är just vi mäklare som ska nagelfaras i detta avseende?

Har inte någon lagt märke till hur politiker eller för den delen läkare uttrycker sig?! Efter ett besök hos distriktsläkaren härförleden fick jag beskedet att jag led av ”ökad synovit femurpattelärt” vilket fick mig direkt att fundera på om testamentet var i sin ordning. Nu visade det sig inte vara värre än lite skavsår i främre knäleden, antagligen som en följd av all trappspringning för att dela ut lappar. Nog hade det låtit trevligare med att knät hade ”visst renoveringsbehov”. (Och om ni undrar, ja – lilla gumman får fortfarande hela kvarlåtenskapen med undantag för min mäklarlicens som lillgrabben ska få överta om tyget håller och inspektionen medger. )

Eller varför inte hoppa på hantverkarna? Hur många gånger har man inte hört dom säga. ”Då kommer jag på torsdag.”  Den oinvigde tolkar naturligtvis detta som någon slags utfästelse om att dyka upp kommande torsdag men ack så naivt. I själva verket betyder ”Jag kommer på torsdag" att "Jag kommer någon dag i framtiden. Kanske. Det kan mycket väl bli en torsdag, men i så fall tidigast om tre-fyra veckor. Eller senare. Antagligen senare. Eller kanske inte alls. Det är svårt att säga.” Där kan man säga att ”sjöglimt” verkligen ligger i lä.

I stället för att hemfalla åt självrannsakan bör vi alltså stå rakryggade och efterlysa mer poetiska omskrivningar i mäklarbranschen. Varför inte ta ut svängarna rejält?  Kanske något i den här stilen:

”… nu vill jag, mätt på sötman, fästa min boning långt från lust och rus och hvila under fasta bjälkar, ej under lösa blomsterstjälkar. ”

Vackrare än så kan väl inte känslan av ett eget radhus i kranskommunen beskrivas? Poeten i fråga heter Erik Axel Karlfeldt. Huruvida han extraknäckte som mäklare förmäler inte historien.


P.S. För den som tycker att det var ovanligt lite gnäll denna gången så beror det helt enkelt på att undertecknad fortfarande befinner sig i ett euforiskt tillstånd tack vare den nyfunna källa till ”sidoinkomster” som allas vår bostadsportal generöst erbjuder. D.S

P.P.S. Men säg den glädje som varar. Ryktet går att inspektionen ska börja granska vår urgamla tradition att mot sedvanlig ersättning göra kunderna ”köpklara” för banken. Vems sida är de egentligen på – undrar er outröttlige vän av ordning?!

Likt astern blommar mäklarbranschens Grin-Olle ut när sommaren är slut. Inspirerad av Karlfeldt svävar han – som vanligt – ut i det blå. - See more at: http://intagsservice.se/Visa-nyhet.aspx?ParentID=153&id=181#sthash.00YO4xyg.dpuf

Likt astern blommar mäklarbranschens Grin-Olle ut när sommaren är slut. Inspirerad av Karlfeldt svävar han – som vanligt – ut i det blå.

Med jämna mellanrum är det någon som försöker göra sig lustig, eller kanske snarare olustig, över hur vi väljer att formulera oss i mäklarbranschen.  Häromveckan, när er förbindlige återkom efter en längre konferensresa i Fröföreningens regi, var det högvördiga Göteborgs-Postens tur att med hjälp av en överlöpare hänga ut våra val av adjektiv. Vän av ordning undrar varför det är just vi mäklare som ska nagelfaras i detta avseende?

Har inte någon lagt märke till hur politiker eller för den delen läkare uttrycker sig?! Efter ett besök hos distriktsläkaren härförleden fick jag beskedet att jag led av ”ökad synovit femurpattelärt” vilket fick mig direkt att fundera på om testamentet var i sin ordning. Nu visade det sig inte vara värre än lite skavsår i främre knäleden, antagligen som en följd av all trappspringning för att dela ut lappar. Nog hade det låtit trevligare med att knät hade ”visst renoveringsbehov”. (Och om ni undrar, ja – lilla gumman får fortfarande hela kvarlåtenskapen med undantag för min mäklarlicens som lillgrabben ska få överta om tyget håller och inspektionen medger. )

Eller varför inte hoppa på hantverkarna? Hur många gånger har man inte hört dom säga. ”Då kommer jag på torsdag.”  Den oinvigde tolkar naturligtvis detta som någon slags utfästelse om att dyka upp kommande torsdag men ack så naivt. I själva verket betyder ”Jag kommer på torsdag" att "Jag kommer någon dag i framtiden. Kanske. Det kan mycket väl bli en torsdag, men i så fall tidigast om tre-fyra veckor. Eller senare. Antagligen senare. Eller kanske inte alls. Det är svårt att säga.” Där kan man säga att ”sjöglimt” verkligen ligger i lä.

I stället för att hemfalla åt självrannsakan bör vi alltså stå rakryggade och efterlysa mer poetiska omskrivningar i mäklarbranschen. Varför inte ta ut svängarna rejält?  Kanske något i den här stilen:

”… nu vill jag, mätt på sötman, fästa min boning långt från lust och rus och hvila under fasta bjälkar, ej under lösa blomsterstjälkar. ”

Vackrare än så kan väl inte känslan av ett eget radhus i kranskommunen beskrivas? Poeten i fråga heter Erik Axel Karlfeldt. Huruvida han extraknäckte som mäklare förmäler inte historien.


P.S. För den som tycker att det var ovanligt lite gnäll denna gången så beror det helt enkelt på att undertecknad fortfarande befinner sig i ett euforiskt tillstånd tack vare den nyfunna källa till ”sidoinkomster” som allas vår bostadsportal generöst erbjuder. D.S

P.P.S. Men säg den glädje som varar. Ryktet går att inspektionen ska börja granska vår urgamla tradition att mot sedvanlig ersättning göra kunderna ”köpklara” för banken. Vems sida är de egentligen på – undrar er outröttlige vän av ordning?! - See more at: http://intagsservice.se/Visa-nyhet.aspx?ParentID=153&id=181#sthash.00YO4xyg.dpuf

Likt astern blommar mäklarbranschens Grin-Olle ut när sommaren är slut. Inspirerad av Karlfeldt svävar han – som vanligt – ut i det blå.

Med jämna mellanrum är det någon som försöker göra sig lustig, eller kanske snarare olustig, över hur vi väljer att formulera oss i mäklarbranschen.  Häromveckan, när er förbindlige återkom efter en längre konferensresa i Fröföreningens regi, var det högvördiga Göteborgs-Postens tur att med hjälp av en överlöpare hänga ut våra val av adjektiv. Vän av ordning undrar varför det är just vi mäklare som ska nagelfaras i detta avseende?

Har inte någon lagt märke till hur politiker eller för den delen läkare uttrycker sig?! Efter ett besök hos distriktsläkaren härförleden fick jag beskedet att jag led av ”ökad synovit femurpattelärt” vilket fick mig direkt att fundera på om testamentet var i sin ordning. Nu visade det sig inte vara värre än lite skavsår i främre knäleden, antagligen som en följd av all trappspringning för att dela ut lappar. Nog hade det låtit trevligare med att knät hade ”visst renoveringsbehov”. (Och om ni undrar, ja – lilla gumman får fortfarande hela kvarlåtenskapen med undantag för min mäklarlicens som lillgrabben ska få överta om tyget håller och inspektionen medger. )

Eller varför inte hoppa på hantverkarna? Hur många gånger har man inte hört dom säga. ”Då kommer jag på torsdag.”  Den oinvigde tolkar naturligtvis detta som någon slags utfästelse om att dyka upp kommande torsdag men ack så naivt. I själva verket betyder ”Jag kommer på torsdag" att "Jag kommer någon dag i framtiden. Kanske. Det kan mycket väl bli en torsdag, men i så fall tidigast om tre-fyra veckor. Eller senare. Antagligen senare. Eller kanske inte alls. Det är svårt att säga.” Där kan man säga att ”sjöglimt” verkligen ligger i lä.

I stället för att hemfalla åt självrannsakan bör vi alltså stå rakryggade och efterlysa mer poetiska omskrivningar i mäklarbranschen. Varför inte ta ut svängarna rejält?  Kanske något i den här stilen:

”… nu vill jag, mätt på sötman, fästa min boning långt från lust och rus och hvila under fasta bjälkar, ej under lösa blomsterstjälkar. ”

Vackrare än så kan väl inte känslan av ett eget radhus i kranskommunen beskrivas? Poeten i fråga heter Erik Axel Karlfeldt. Huruvida han extraknäckte som mäklare förmäler inte historien.


P.S. För den som tycker att det var ovanligt lite gnäll denna gången så beror det helt enkelt på att undertecknad fortfarande befinner sig i ett euforiskt tillstånd tack vare den nyfunna källa till ”sidoinkomster” som allas vår bostadsportal generöst erbjuder. D.S

P.P.S. Men säg den glädje som varar. Ryktet går att inspektionen ska börja granska vår urgamla tradition att mot sedvanlig ersättning göra kunderna ”köpklara” för banken. Vems sida är de egentligen på – undrar er outröttlige vän av ordning?! - See more at: http://intagsservice.se/Visa-nyhet.aspx?ParentID=153&id=181#sthash.00YO4xyg.dpuf

Efterslängar

 Mäklarbranschens mest bångstyrige medlem blickar tillbaka på året som gått. Än tycker han dit, än tycker han dit – än tycker han ner i diket.

"Äntligen är det över! 2012 var ett mäklarår som knappast kommer att gå till historien. Ärligt talats lämnade det inte några större spår hos undertecknad och det beror varken på demens eller på den ersättning i natura som jag fortfarande föredrar för förmedlade flyttuppdrag. Nej, något mer händelsefattigt har inte skådats i mitt mannaminne. Riktigt, riktigt fisljummet, om damerna ursäktar.

Årets ”dramatik” började med att Mäklarsamfundet fick en ny VD hämtad från Kulturdepartementet och tidigare ansvarig för internrevisionen på Regeringskansliet, en bakgrund som ansågs lämpliga för att ”långsiktigt stärka fastighetsmäklarbranschens anseende” – för att citera en högt uppsatt källa. Är det dags att byta ut SIR-kostymerna från skrädderiet i Vingåker mot polotröjor, bredrandiga manchesterkavajer och lägga oss till med skepparkrans?  Bli lite mer litterära i våra objektbeskrivningar? Redan prövat och se hur det gick. Fast man till och med anlitade Björn Ranelid. Eller kanske just därför.

Vilket osökt leder oss in på att Fastighetsmäklarförbundet inte ville vara sämre och därför utsåg en ny ordförande. Dock utan politisk bakgrund eller allvarligare kulturell belastning såvitt vi vet. Kanske har man inte samma behov av att stärka sitt anseende. Så kan man ju i alla fall tolka utspelet med anledning av påstådda skattefusk i mäklarkåren, där tre av fyra mäklare utmålades av Sveriges Statstelevision som fifflare. Ingen av dessa ska ha varit medlem i FMF. Tur för samfundet att den nya chefen är en fena på redovisning.

När vi ändå är inne på avdelningen för ”nya kvastar” kan nämnas att även Fastighetsmäklarnämnden fick en ny ordförande och tillika VD, eller CEO som det hade hetat i Amerika. Fiffigt att kunna attestera sina representationskvitton själv, om de till exempel som Tillväxtverket vill förlägga sina personalfester på någon luguber lokal. Men med en bakgrund som chefsjurist på Sjöfartsverket kan hon säkert undvika så uppenbara minor. För att understryka att det nu vankades andra bullar för mäklarkåren bytte nämnden strax namn till Fastighetsmäklarinspektionen och det var nog det mest spännande som hände den sommaren. I stark konkurrens med Medeltidsveckan.

Sedan hände väl just ingenting av intresse.  Om vi ändå tvingas lyfta fram något så var det väl beskedet att antalet registrerade fastighetsmäklare sjönk för första gången på länge. 44 kollegor valde att kasta in handduken under året så nu är vi bara 6 749 kvar som ska dela på bytet. En undersökning visade att fastighetsmäklare fortfarande är ett populärt yrkesval bland ungdomar varför vi motvilligt tvingas dra slutsatsen att det är några gamla tolvtaggare som har knuffats utför ättestupan. Nästa gång är det väl dags för undertecknad och det är väl bara att finna sig i. ”Survival of the fittest” – som Darwin sa. Vi ses vid stupet.

November blev i sammanhanget en riktig rysare. Först utsågs Årets Mäklarprofil.  Att undertecknad återigen blev negligerad förvånar väl längre ingen. Inte ens min fru. Jag är med andra ord inte bitter i år heller. I synnerhet som man valde ett riktigt moraliskt föredöme (till skillnad från oss ögontjänare). Helt välförtjänt men ack så konventionellt. Man kunde väl ha valt någon riktig frifräsare, så att det åtminstone blev lite mer kackel i hönsgården – som vi brukar säga i Fröföreningen. Som den där fantastiske Frank, som har tagit konsten att dölja smärre skavanker på objektet till helt nya höjder. Eller han, den där som annonserar så att ögona blöder på oss andra? Han sägs ju ligga bakom det mesta som har satt sprätt på branschen sedan Hemnet men juryn kanske vill vänta på att han ska bli tillräckligt ofarlig så att de kan ge honom en ”Lifetime Achievement Award”, för att dra en aktuell parallell med en annan bransch som redan är kulturell. Eller så är de bara avundsjuka. Tiden får utvisa.

När firandet av Årets Mäklarprofil började klinga av var det dags för nästa, relativa bomb i branschen. I brist på egna idéer enades fastighetsmäklarna i Västra Götaland (eller Göteborg med förorter som de säger i Kungliga Huvudstaden) om att införa storstadsfasoner. Sedan accepterat pris infördes i Stockholm sägs ju skillnaden mellan annonserat pris och försäljningspris ha minskat markant, vilket tas till intäkt för att ”fastighetsmäklaren kan sin marknad” – för att citera en högt uppsatt och under året tillsatt företrädare för kåren.  Vän av ordning undrar om man därmed insinuerar att vi inte kunde vår marknad på den gamla, goda tiden – före accepterat pris?! (Eller f.a.p som det kommer att förkortas i historieböckerna.)

Helt i linje med året som äntligen närmade sig sitt slut, lanserade samfundet sin nya hemsida i slutet av december. Månne var det årets julklapp till oss medlemmar. Kanske lite väl inrutad för min smak. Det kan ju för all del bero på att jag fortfarande envisas med Windows 95 på min gamla Compaq men jag tvivlar. Kunde man inte ha anlitat fantastiske Frank? Eller Björn Ranelid? Eller varför inte utnyttja sina goda kontakter och ringt kulturministern, hon har ju visat åtskilliga prov på kreativt omdöme under året som gått. Eller förresten, nuförtiden kan man ju inte äta Prinsesstårta till eftermiddagsfikat utan att få ångest. Men det är en helt annan historia. Vi ska nog trots allt vara glada för att det inte skvätter mer än vad det gör i vår egen lilla plaskdamm."






Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Så lätt slipper ni inte undan ...

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Just när vi hade dragit en lättnadens suck, landar en löddrande depesch från mäklarbranschens Gossen Ruda på redaktionens bord. Vad har han nu fått i siktet på sin älgstudsare?!

Sicken sommar!  Den som tycker att undertecknad tenderar att yra i nattmössan har verkligen fått vatten på sin kvarn. (Vilket osökt får mig att tänka på årets sommarväder men det är en helt annan historia.) Låt mig berätta.

Efter den sedvanliga bjudresan till Helsingfors med Fröföreningen i början av sommaren blev jag övertalad av några förbundskollegor att följa med till Almedalen för att ”lobba” för bolånetakets avskaffande. Ett hedervärt ändamål som får mitt gamla mäklarhjärta att klappa lite extra och ögonen att tåras vid minnet av 80-talets generösa utlåningspolitik. Dessutom hade varken jag eller lilla frugan (eller visningsvärdinna som hon till dagligdags kallas) varit på Gotland på länge vilket också fick anses vara ett fullgott (och tillika avdragsgillt) skäl.

Nåväl och emellertid. Utrustade med banderoller, pamfletter och två kartonger Rosita att bjuda pressen på (drickat ska ju vara rosa i år, gu’bevars) anlände vi Visby för att förgylla Mäklarsamfundets seminarium.

Jag säger bara - åh, herregud vilket spektakel vi möttes av. Nog för att jag hade läst om att det kunde gå lite livat till när politiker och andra förståsigpåare var på grönbete, men aldrig i min vildaste fantasi – och den anses som en av de vildaste på den här sidan om Dalälven - kunde jag drömma om detta.

Ta hur folk var klädda till att börja med. Nog för att jag med åren har börjat accepter en viss otvungenhet i form av kortärmad skjorta, bermudashorts och lätta sandaler men här vimlade Visbys trånga kullerstensgator av människor som snarare såg ut som trashankar.  Ett riktigt patrask klädda i något som verkade hittat i botten av den mest bortglömda fyndlåda i Ullared. Många hade dessutom lustiga mössor med bjällror – antagligen en give-away från något kreativt eventbolag.  Kanske till stöd för seminariet ”Konstnärlig yttrandefrihet i det offentliga rummet.” – vad vet jag?!

Och för att inte tala om maten. Lammgille, helgrillade vildsvin och fårskallar - vart vi än gick erbjöds bara dessa, som vi antog, gotländska specialiteter. Lilla frugan, som är lite känslig för bastant mat, såg en skylt ”Forum Vulgaris”, och tänkte att här måste väl ändå finnas vanlig hederlig svensk husmanskost. Vi såg fram emot var sin Capriciosa och en halvkaraff av husets röda. Men där fick vi också tji. I stället dukades det fram barkbröd och mjöd. Häpet tänkte jag att vi måste ha hamnat på en mingelkväll hos Sverigedemokraterna. Den där gycklaren som gick mellan borden – var han inte misstänkt lik Jimmy Åkesson?!

Men sen slog mig sanningen som en blixt i vitögat. Det här var ju inte alls Almedalsveckan! Vi hade tagit fel på datum en månad och hamnat på Medeltidsveckan i stället! Det förklarade ju en hel del, inte minst varför alla fruntimmer såg ut som om de var med i Fi. Håhåjaja!  I stället för att lyssna på tuffa debatter om bolånetakets vara eller icke vara, fick vi nöja oss med medeltida tornerspel. Skrammel som skrammel,  tyckte lilla frugan.

Apropå skrammel.  I våras gladde sig branschen åt att äntligen få ”större möjlighet att driva och påverka Hemnets utveckling i enlighet med mäklarnas (och kundernas) behov”, för att citera en känd mäklarpotentat. I det behovet ingår tydligen att vi ska börja betala för varje objekt som annonseras. Undras just vilka som har fått svara på den marknadsundersökningen. Undertecknad är dock inte tillfrågad. Kanske passade man på när vi var på Gotland. 

Tji fick vi alla.

”Precis när man hade dragit en lättnadens suck satte cirkusen igång igen. Efter alla varningar som FMN hade tvingats dela ut under åren för användning av lockpriser – med åtföljande schavottering av hela branschen i media som följd– skulle ”ofoget” få sig ett stopp med hjälp av så kallade acceptpriser. Tji fick vi alla.

Handen på hjärtat – är det någon som egentligen är förvånad? Utan lockpriser blev tillvaron liksom lite för torftig för vissa. Budgivningen inte längre lika spänstig. Så av ren och skär omtanke om köparna som tydligen inte riktigt förstod hur de skulle hantera accepterat pris beslöt någon kreativ mäklare sig för att införa ”budstart” som ett komplement till ”accepterat pris”.  Blyga kunder behöver helt enkelt en liten knuff över tröskeln. Inget konstigt med det.

Det konstiga kanske snarare är vi tar det för givet att lockpriser är ett otyg. Varför ska just mäklarbranschen ”gå mot strömmen” och införa "rekommenderade cirkapriser" när resten av marknaden verkar gå i motsatt riktning?! Auktionsförfarande verkar ju vara ”framtidens melodi”, inte minst på Internet. Dygnet runt pågår ju auktioner och det som auktioneras ut är allt från smycken till entreprenadmaskiner och konsulttjänster. Och det vet ju alla att ”rätt” utgångspris är A och O för att få fart på budgivningen.

Kanske är det så att vi i mäklarbranschen snarare ska gå i bräschen och införa ännu radikalare metoder – varför inte en motsvarighet till de s k öresauktionerna. Ni vet, där man får betala för att överhuvudtaget vara med och bjuda.  Om man som på öresauktionerna också låser buden så att varje nytt bud endast höjer priset på bostaden med t ex en hundring och sedan tar en tjuga för varje bud, ja då skulle det väl bli riktigt drag under galoscherna – inte minst för bostadrätterna på Östermalm. För att citera en kär kollega: ”Det fina med auktionsmodellen är ju att den eliminerar osäkerheten om var marknadspriset bör ligga.”  Att det också ger lite klirr i kassan kan ju inte undvikas."

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

En ska int va blöt int.

”Häromdagen fick jag för mig att leta efter ett handfat på Blocket.  När jag ändå var där tog jag en sväng förbi ”självsäljarmarknaden”.  För att kolla läget, liksom.  Döm om min förvåning när jag upptäckte att det inte var ”Nisse i Hökarängen” som försökte göra ett klipp på sin osäljbara etta med kokplatta utan även kära kollegor som jag då och då träffar på distriktsstämman (Samfundets eller Förbundets låter jag vara osagt) som förevisade eleganta Viggbyholmsvillor med egen brygga.

Inte underligt att mina yngre kollegor på kontoret kallar mig Blinn-Anners. Inte nog med att jag har missat Blockets upphöjning från Sveriges största loppis till ”Nya Hemnet”, där gräddan av landets fastighetsmäklare frotterar sig med ”Hus billigt vid snabb affär. Vedklyv på köpet.”. Jag hör även till dem som minns när bara ordet ”självsäljare” sände kalla kårar längs ryggarna på mäklarbranschens företrädare – båda folkvalda och självutnämnda. Att på den tiden (som ju inte är så förskräckligt länge sedan när jag väl tänker efter) föreslå att även självsäljare hade ett existensberättigande resulterade omedelbart i en fatwa från mäklarbranschens mullor. Men nu är vi där och alla verkar vara lika glada för det.

Att varje mäklarannons på Blocket även ger ökad legitimitet till självsäljarna verkar ingen bekymra sig om. Inte heller att det bakom ”Vedklyven” ibland döljer sig en fastighetsmäklare med ansvarsförsäkring och hela konkarongen. Om förmedling av bolån är förtroenderubbande – för att anknyta till förra månadens ”Avslutet” – vad är då detta?! En sak är då säkert – där jag är född kallar vi det inte för förtroendeskapande. Snarare kallar vi det för att gräva sin egen grav. I det här fallet med spadar som tillhandahålls av självsäljarens bästa vän.” Nääh, jag säger som norrlänningen – bunta ihop och slå ihjäl dom bara. En ska int vara blöt int.

P.S. För den som inte har hört talas om Blinn-Anners kan jag anbefalla följande länk.

P.P.S. På förekommen anledning måste meddelas att uttrycket "bunta ihop och slå ihjäl dom" inte ska tas bokstavligt.

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Mycket skrik för lite ull, sa mäklaren.

" Det är inte utan att jag tänker på Kjell-Olof Feldt och hans numera bevingade ord: ”Löntagarfonder är ett jävla skit. Nu har vi baxat dem ända hit.” när man ser resultatet av alla vedermödor. Efter många om och men och remissrundor togs den nya lagen i kraft. Äntligen, tänkte nog många med mig. Nu ska vi äntligen få börja tjäna pengar på förmedling av bolån, hemförsäkringar, flytthjälp och snickare och ditten och datten. Inte för att vi inte hade hållit på med det tidigare men nu skulle pengarna upp på bordet (för vidarebefordran ner i våra fickor). Inget mer hymlande och smusslande.

Nu blir det nog inte så. Höga vederbörande som har klubbat igenom lagen har beslutat att förtroende står i omvänd proportion till pengar. Vi får hemskt gärna hjälpa våra uppdragsgivare att hitta bättre bolån, elavtal eller hjälp med flytten så länge som vår ersättning är ”obetydlig”. Ett vagt begrepp förvisso men som definitivt inte inrymmer kick-backen på ett genomsnittligt bolån men däremot med råge den hundring vi kan få från Nisses Flytt & Städ. Gott så eller är den hundringen verkligen värd det arbete och det ansvar som medföljer – t ex när Nisse tappar din uppdragsgivares piano i backen? Det om något är väl förtroenderubbande.

Missförstå mig rätt. Jag har full förståelse för att konsumenten måste skyddas när han – eller hon – gör ”sitt livs största affär, för att ta till en sliten klyscha. (Vi borde kanske utlysa en tävling om en ny klyscha? Reds anmärkning.) Men, numera är ju den största affären varken med oss eller mellan köpare och säljare utan den som köparen gör med banken. Här om något finns det väl risk för ”förtroenderubbning”. Men just där ändrar den nya lagen på ingenting. Och då kan man ju fråga sig vad som egentligen var finessen. Nääh, jag säger som Kjell-Olof Feldt eller varför inte som kärringen när hon klippte grisen. ”Mycket skrik för lite ull.” Kanske räcker det till en tumme."

 Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se