Efterslängar

 Mäklarbranschens mest bångstyrige medlem blickar tillbaka på året som gått. Än tycker han dit, än tycker han dit – än tycker han ner i diket.

"Äntligen är det över! 2012 var ett mäklarår som knappast kommer att gå till historien. Ärligt talats lämnade det inte några större spår hos undertecknad och det beror varken på demens eller på den ersättning i natura som jag fortfarande föredrar för förmedlade flyttuppdrag. Nej, något mer händelsefattigt har inte skådats i mitt mannaminne. Riktigt, riktigt fisljummet, om damerna ursäktar.

Årets ”dramatik” började med att Mäklarsamfundet fick en ny VD hämtad från Kulturdepartementet och tidigare ansvarig för internrevisionen på Regeringskansliet, en bakgrund som ansågs lämpliga för att ”långsiktigt stärka fastighetsmäklarbranschens anseende” – för att citera en högt uppsatt källa. Är det dags att byta ut SIR-kostymerna från skrädderiet i Vingåker mot polotröjor, bredrandiga manchesterkavajer och lägga oss till med skepparkrans?  Bli lite mer litterära i våra objektbeskrivningar? Redan prövat och se hur det gick. Fast man till och med anlitade Björn Ranelid. Eller kanske just därför.

Vilket osökt leder oss in på att Fastighetsmäklarförbundet inte ville vara sämre och därför utsåg en ny ordförande. Dock utan politisk bakgrund eller allvarligare kulturell belastning såvitt vi vet. Kanske har man inte samma behov av att stärka sitt anseende. Så kan man ju i alla fall tolka utspelet med anledning av påstådda skattefusk i mäklarkåren, där tre av fyra mäklare utmålades av Sveriges Statstelevision som fifflare. Ingen av dessa ska ha varit medlem i FMF. Tur för samfundet att den nya chefen är en fena på redovisning.

När vi ändå är inne på avdelningen för ”nya kvastar” kan nämnas att även Fastighetsmäklarnämnden fick en ny ordförande och tillika VD, eller CEO som det hade hetat i Amerika. Fiffigt att kunna attestera sina representationskvitton själv, om de till exempel som Tillväxtverket vill förlägga sina personalfester på någon luguber lokal. Men med en bakgrund som chefsjurist på Sjöfartsverket kan hon säkert undvika så uppenbara minor. För att understryka att det nu vankades andra bullar för mäklarkåren bytte nämnden strax namn till Fastighetsmäklarinspektionen och det var nog det mest spännande som hände den sommaren. I stark konkurrens med Medeltidsveckan.

Sedan hände väl just ingenting av intresse.  Om vi ändå tvingas lyfta fram något så var det väl beskedet att antalet registrerade fastighetsmäklare sjönk för första gången på länge. 44 kollegor valde att kasta in handduken under året så nu är vi bara 6 749 kvar som ska dela på bytet. En undersökning visade att fastighetsmäklare fortfarande är ett populärt yrkesval bland ungdomar varför vi motvilligt tvingas dra slutsatsen att det är några gamla tolvtaggare som har knuffats utför ättestupan. Nästa gång är det väl dags för undertecknad och det är väl bara att finna sig i. ”Survival of the fittest” – som Darwin sa. Vi ses vid stupet.

November blev i sammanhanget en riktig rysare. Först utsågs Årets Mäklarprofil.  Att undertecknad återigen blev negligerad förvånar väl längre ingen. Inte ens min fru. Jag är med andra ord inte bitter i år heller. I synnerhet som man valde ett riktigt moraliskt föredöme (till skillnad från oss ögontjänare). Helt välförtjänt men ack så konventionellt. Man kunde väl ha valt någon riktig frifräsare, så att det åtminstone blev lite mer kackel i hönsgården – som vi brukar säga i Fröföreningen. Som den där fantastiske Frank, som har tagit konsten att dölja smärre skavanker på objektet till helt nya höjder. Eller han, den där som annonserar så att ögona blöder på oss andra? Han sägs ju ligga bakom det mesta som har satt sprätt på branschen sedan Hemnet men juryn kanske vill vänta på att han ska bli tillräckligt ofarlig så att de kan ge honom en ”Lifetime Achievement Award”, för att dra en aktuell parallell med en annan bransch som redan är kulturell. Eller så är de bara avundsjuka. Tiden får utvisa.

När firandet av Årets Mäklarprofil började klinga av var det dags för nästa, relativa bomb i branschen. I brist på egna idéer enades fastighetsmäklarna i Västra Götaland (eller Göteborg med förorter som de säger i Kungliga Huvudstaden) om att införa storstadsfasoner. Sedan accepterat pris infördes i Stockholm sägs ju skillnaden mellan annonserat pris och försäljningspris ha minskat markant, vilket tas till intäkt för att ”fastighetsmäklaren kan sin marknad” – för att citera en högt uppsatt och under året tillsatt företrädare för kåren.  Vän av ordning undrar om man därmed insinuerar att vi inte kunde vår marknad på den gamla, goda tiden – före accepterat pris?! (Eller f.a.p som det kommer att förkortas i historieböckerna.)

Helt i linje med året som äntligen närmade sig sitt slut, lanserade samfundet sin nya hemsida i slutet av december. Månne var det årets julklapp till oss medlemmar. Kanske lite väl inrutad för min smak. Det kan ju för all del bero på att jag fortfarande envisas med Windows 95 på min gamla Compaq men jag tvivlar. Kunde man inte ha anlitat fantastiske Frank? Eller Björn Ranelid? Eller varför inte utnyttja sina goda kontakter och ringt kulturministern, hon har ju visat åtskilliga prov på kreativt omdöme under året som gått. Eller förresten, nuförtiden kan man ju inte äta Prinsesstårta till eftermiddagsfikat utan att få ångest. Men det är en helt annan historia. Vi ska nog trots allt vara glada för att det inte skvätter mer än vad det gör i vår egen lilla plaskdamm."






Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se