Efterslängar

 Mäklarbranschens mest bångstyrige medlem blickar tillbaka på året som gått. Än tycker han dit, än tycker han dit – än tycker han ner i diket.

"Äntligen är det över! 2012 var ett mäklarår som knappast kommer att gå till historien. Ärligt talats lämnade det inte några större spår hos undertecknad och det beror varken på demens eller på den ersättning i natura som jag fortfarande föredrar för förmedlade flyttuppdrag. Nej, något mer händelsefattigt har inte skådats i mitt mannaminne. Riktigt, riktigt fisljummet, om damerna ursäktar.

Årets ”dramatik” började med att Mäklarsamfundet fick en ny VD hämtad från Kulturdepartementet och tidigare ansvarig för internrevisionen på Regeringskansliet, en bakgrund som ansågs lämpliga för att ”långsiktigt stärka fastighetsmäklarbranschens anseende” – för att citera en högt uppsatt källa. Är det dags att byta ut SIR-kostymerna från skrädderiet i Vingåker mot polotröjor, bredrandiga manchesterkavajer och lägga oss till med skepparkrans?  Bli lite mer litterära i våra objektbeskrivningar? Redan prövat och se hur det gick. Fast man till och med anlitade Björn Ranelid. Eller kanske just därför.

Vilket osökt leder oss in på att Fastighetsmäklarförbundet inte ville vara sämre och därför utsåg en ny ordförande. Dock utan politisk bakgrund eller allvarligare kulturell belastning såvitt vi vet. Kanske har man inte samma behov av att stärka sitt anseende. Så kan man ju i alla fall tolka utspelet med anledning av påstådda skattefusk i mäklarkåren, där tre av fyra mäklare utmålades av Sveriges Statstelevision som fifflare. Ingen av dessa ska ha varit medlem i FMF. Tur för samfundet att den nya chefen är en fena på redovisning.

När vi ändå är inne på avdelningen för ”nya kvastar” kan nämnas att även Fastighetsmäklarnämnden fick en ny ordförande och tillika VD, eller CEO som det hade hetat i Amerika. Fiffigt att kunna attestera sina representationskvitton själv, om de till exempel som Tillväxtverket vill förlägga sina personalfester på någon luguber lokal. Men med en bakgrund som chefsjurist på Sjöfartsverket kan hon säkert undvika så uppenbara minor. För att understryka att det nu vankades andra bullar för mäklarkåren bytte nämnden strax namn till Fastighetsmäklarinspektionen och det var nog det mest spännande som hände den sommaren. I stark konkurrens med Medeltidsveckan.

Sedan hände väl just ingenting av intresse.  Om vi ändå tvingas lyfta fram något så var det väl beskedet att antalet registrerade fastighetsmäklare sjönk för första gången på länge. 44 kollegor valde att kasta in handduken under året så nu är vi bara 6 749 kvar som ska dela på bytet. En undersökning visade att fastighetsmäklare fortfarande är ett populärt yrkesval bland ungdomar varför vi motvilligt tvingas dra slutsatsen att det är några gamla tolvtaggare som har knuffats utför ättestupan. Nästa gång är det väl dags för undertecknad och det är väl bara att finna sig i. ”Survival of the fittest” – som Darwin sa. Vi ses vid stupet.

November blev i sammanhanget en riktig rysare. Först utsågs Årets Mäklarprofil.  Att undertecknad återigen blev negligerad förvånar väl längre ingen. Inte ens min fru. Jag är med andra ord inte bitter i år heller. I synnerhet som man valde ett riktigt moraliskt föredöme (till skillnad från oss ögontjänare). Helt välförtjänt men ack så konventionellt. Man kunde väl ha valt någon riktig frifräsare, så att det åtminstone blev lite mer kackel i hönsgården – som vi brukar säga i Fröföreningen. Som den där fantastiske Frank, som har tagit konsten att dölja smärre skavanker på objektet till helt nya höjder. Eller han, den där som annonserar så att ögona blöder på oss andra? Han sägs ju ligga bakom det mesta som har satt sprätt på branschen sedan Hemnet men juryn kanske vill vänta på att han ska bli tillräckligt ofarlig så att de kan ge honom en ”Lifetime Achievement Award”, för att dra en aktuell parallell med en annan bransch som redan är kulturell. Eller så är de bara avundsjuka. Tiden får utvisa.

När firandet av Årets Mäklarprofil började klinga av var det dags för nästa, relativa bomb i branschen. I brist på egna idéer enades fastighetsmäklarna i Västra Götaland (eller Göteborg med förorter som de säger i Kungliga Huvudstaden) om att införa storstadsfasoner. Sedan accepterat pris infördes i Stockholm sägs ju skillnaden mellan annonserat pris och försäljningspris ha minskat markant, vilket tas till intäkt för att ”fastighetsmäklaren kan sin marknad” – för att citera en högt uppsatt och under året tillsatt företrädare för kåren.  Vän av ordning undrar om man därmed insinuerar att vi inte kunde vår marknad på den gamla, goda tiden – före accepterat pris?! (Eller f.a.p som det kommer att förkortas i historieböckerna.)

Helt i linje med året som äntligen närmade sig sitt slut, lanserade samfundet sin nya hemsida i slutet av december. Månne var det årets julklapp till oss medlemmar. Kanske lite väl inrutad för min smak. Det kan ju för all del bero på att jag fortfarande envisas med Windows 95 på min gamla Compaq men jag tvivlar. Kunde man inte ha anlitat fantastiske Frank? Eller Björn Ranelid? Eller varför inte utnyttja sina goda kontakter och ringt kulturministern, hon har ju visat åtskilliga prov på kreativt omdöme under året som gått. Eller förresten, nuförtiden kan man ju inte äta Prinsesstårta till eftermiddagsfikat utan att få ångest. Men det är en helt annan historia. Vi ska nog trots allt vara glada för att det inte skvätter mer än vad det gör i vår egen lilla plaskdamm."






Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Så lätt slipper ni inte undan ...

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Just när vi hade dragit en lättnadens suck, landar en löddrande depesch från mäklarbranschens Gossen Ruda på redaktionens bord. Vad har han nu fått i siktet på sin älgstudsare?!

Sicken sommar!  Den som tycker att undertecknad tenderar att yra i nattmössan har verkligen fått vatten på sin kvarn. (Vilket osökt får mig att tänka på årets sommarväder men det är en helt annan historia.) Låt mig berätta.

Efter den sedvanliga bjudresan till Helsingfors med Fröföreningen i början av sommaren blev jag övertalad av några förbundskollegor att följa med till Almedalen för att ”lobba” för bolånetakets avskaffande. Ett hedervärt ändamål som får mitt gamla mäklarhjärta att klappa lite extra och ögonen att tåras vid minnet av 80-talets generösa utlåningspolitik. Dessutom hade varken jag eller lilla frugan (eller visningsvärdinna som hon till dagligdags kallas) varit på Gotland på länge vilket också fick anses vara ett fullgott (och tillika avdragsgillt) skäl.

Nåväl och emellertid. Utrustade med banderoller, pamfletter och två kartonger Rosita att bjuda pressen på (drickat ska ju vara rosa i år, gu’bevars) anlände vi Visby för att förgylla Mäklarsamfundets seminarium.

Jag säger bara - åh, herregud vilket spektakel vi möttes av. Nog för att jag hade läst om att det kunde gå lite livat till när politiker och andra förståsigpåare var på grönbete, men aldrig i min vildaste fantasi – och den anses som en av de vildaste på den här sidan om Dalälven - kunde jag drömma om detta.

Ta hur folk var klädda till att börja med. Nog för att jag med åren har börjat accepter en viss otvungenhet i form av kortärmad skjorta, bermudashorts och lätta sandaler men här vimlade Visbys trånga kullerstensgator av människor som snarare såg ut som trashankar.  Ett riktigt patrask klädda i något som verkade hittat i botten av den mest bortglömda fyndlåda i Ullared. Många hade dessutom lustiga mössor med bjällror – antagligen en give-away från något kreativt eventbolag.  Kanske till stöd för seminariet ”Konstnärlig yttrandefrihet i det offentliga rummet.” – vad vet jag?!

Och för att inte tala om maten. Lammgille, helgrillade vildsvin och fårskallar - vart vi än gick erbjöds bara dessa, som vi antog, gotländska specialiteter. Lilla frugan, som är lite känslig för bastant mat, såg en skylt ”Forum Vulgaris”, och tänkte att här måste väl ändå finnas vanlig hederlig svensk husmanskost. Vi såg fram emot var sin Capriciosa och en halvkaraff av husets röda. Men där fick vi också tji. I stället dukades det fram barkbröd och mjöd. Häpet tänkte jag att vi måste ha hamnat på en mingelkväll hos Sverigedemokraterna. Den där gycklaren som gick mellan borden – var han inte misstänkt lik Jimmy Åkesson?!

Men sen slog mig sanningen som en blixt i vitögat. Det här var ju inte alls Almedalsveckan! Vi hade tagit fel på datum en månad och hamnat på Medeltidsveckan i stället! Det förklarade ju en hel del, inte minst varför alla fruntimmer såg ut som om de var med i Fi. Håhåjaja!  I stället för att lyssna på tuffa debatter om bolånetakets vara eller icke vara, fick vi nöja oss med medeltida tornerspel. Skrammel som skrammel,  tyckte lilla frugan.

Apropå skrammel.  I våras gladde sig branschen åt att äntligen få ”större möjlighet att driva och påverka Hemnets utveckling i enlighet med mäklarnas (och kundernas) behov”, för att citera en känd mäklarpotentat. I det behovet ingår tydligen att vi ska börja betala för varje objekt som annonseras. Undras just vilka som har fått svara på den marknadsundersökningen. Undertecknad är dock inte tillfrågad. Kanske passade man på när vi var på Gotland. 

Finns det brevlådor på Mars?

”Härom helgen passade jag på att ta med lilla frugan till Stockholm för att titta på NKs julskyltning. När jag ändå var i storsta'n passade jag även på att titta på hur branschen hade ”skyltat upp” på MäklarMässan. Årets tema var ju ”På spaning in i framtiden”. Och även om jag har det mesta av framtiden bakom mig kan man ju få unna sig lite verklighetsflykt. Först hamnade jag på ett fördrag där vi fick lära oss att snart kommer vi alla att bo på Mars. I pausen efteråt hörde jag några nervösa mäklarchefer diskutera om franchiserättigheterna verkligen sträckte sig ändra dit.

Nästa föredragshållare hade i uppgift att ”titta i kristallkulan” efter Hemnets framtid. Han missade dock att mäklarbranschen en knapp vecka senare skulle köpa ut DN och GP från Hemnet, vilket väl bevisar att det är enklare att lyckas som ”guru” om man pratar om saker som inte riskerar att inträffa i närtid. Men han sa mycket annat klokt och inte ett ord om hur Hemnet fungerar på Mars. På den bogen fortsatte det hela förmiddagen, med trendspanare och futurologer som ställde den ena mer utmanande frågan efter den andra, till exempel hur du skulle kunna förklara för August Strindberg vad en iPhone är?! (”Som ett Inferno!” – föreslog min bänkgranne som fortfarande använde en Nokia 3210.)

För att inte hjärnan skulle explodera av alla nya idéer funderade jag en stund på att kyla ner den med seminariet om de fem frågor som oftast ställs till Mäklarsamfundets jurister, men beslöt mig i stället för att gå ner bland utställningsmontrarna för att uppleva framtiden i praktiken.

Jag måste nog erkänna att jag blev lite besviken. I stort sett var det samma utställare som förra gången fast i finare montrar. En av årets trender var väl alla de nya mäklarsystemen, och det är säkert bra för den som är lagd åt det hållet. En annan trend var att antalet leverantörer av visningsskyltar, vepor, banderoller och skylthållare var fler än någonsin tidigare. Och att alla bjöd på gott kaffe. Här har branschen utvecklats enormt sedan Jedematic - det ska villigt erkännas.

Men var fanns alla leverantörer som ska hjälpa mäklarbranschen in i framtiden? Som ska hjälpa oss att hitta kunder på Google, Facebook, Twitter eller snarare, som ska få kunderna att hitta till oss. Eller ska vi köra på som vanligt med annonser i DN och lite lappning. Tänk om husen saknar brevlådor på Mars!?

Post Scriptum. För den som mot förmodan ändå vill förbereda sig inför morgondagens marknad kan jag anbefalla följande läsning. Vänligen men mycket bestämt. Densamme.

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se