Så lätt slipper ni inte undan ...

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Just när vi hade dragit en lättnadens suck, landar en löddrande depesch från mäklarbranschens Gossen Ruda på redaktionens bord. Vad har han nu fått i siktet på sin älgstudsare?!

Sicken sommar!  Den som tycker att undertecknad tenderar att yra i nattmössan har verkligen fått vatten på sin kvarn. (Vilket osökt får mig att tänka på årets sommarväder men det är en helt annan historia.) Låt mig berätta.

Efter den sedvanliga bjudresan till Helsingfors med Fröföreningen i början av sommaren blev jag övertalad av några förbundskollegor att följa med till Almedalen för att ”lobba” för bolånetakets avskaffande. Ett hedervärt ändamål som får mitt gamla mäklarhjärta att klappa lite extra och ögonen att tåras vid minnet av 80-talets generösa utlåningspolitik. Dessutom hade varken jag eller lilla frugan (eller visningsvärdinna som hon till dagligdags kallas) varit på Gotland på länge vilket också fick anses vara ett fullgott (och tillika avdragsgillt) skäl.

Nåväl och emellertid. Utrustade med banderoller, pamfletter och två kartonger Rosita att bjuda pressen på (drickat ska ju vara rosa i år, gu’bevars) anlände vi Visby för att förgylla Mäklarsamfundets seminarium.

Jag säger bara - åh, herregud vilket spektakel vi möttes av. Nog för att jag hade läst om att det kunde gå lite livat till när politiker och andra förståsigpåare var på grönbete, men aldrig i min vildaste fantasi – och den anses som en av de vildaste på den här sidan om Dalälven - kunde jag drömma om detta.

Ta hur folk var klädda till att börja med. Nog för att jag med åren har börjat accepter en viss otvungenhet i form av kortärmad skjorta, bermudashorts och lätta sandaler men här vimlade Visbys trånga kullerstensgator av människor som snarare såg ut som trashankar.  Ett riktigt patrask klädda i något som verkade hittat i botten av den mest bortglömda fyndlåda i Ullared. Många hade dessutom lustiga mössor med bjällror – antagligen en give-away från något kreativt eventbolag.  Kanske till stöd för seminariet ”Konstnärlig yttrandefrihet i det offentliga rummet.” – vad vet jag?!

Och för att inte tala om maten. Lammgille, helgrillade vildsvin och fårskallar - vart vi än gick erbjöds bara dessa, som vi antog, gotländska specialiteter. Lilla frugan, som är lite känslig för bastant mat, såg en skylt ”Forum Vulgaris”, och tänkte att här måste väl ändå finnas vanlig hederlig svensk husmanskost. Vi såg fram emot var sin Capriciosa och en halvkaraff av husets röda. Men där fick vi också tji. I stället dukades det fram barkbröd och mjöd. Häpet tänkte jag att vi måste ha hamnat på en mingelkväll hos Sverigedemokraterna. Den där gycklaren som gick mellan borden – var han inte misstänkt lik Jimmy Åkesson?!

Men sen slog mig sanningen som en blixt i vitögat. Det här var ju inte alls Almedalsveckan! Vi hade tagit fel på datum en månad och hamnat på Medeltidsveckan i stället! Det förklarade ju en hel del, inte minst varför alla fruntimmer såg ut som om de var med i Fi. Håhåjaja!  I stället för att lyssna på tuffa debatter om bolånetakets vara eller icke vara, fick vi nöja oss med medeltida tornerspel. Skrammel som skrammel,  tyckte lilla frugan.

Apropå skrammel.  I våras gladde sig branschen åt att äntligen få ”större möjlighet att driva och påverka Hemnets utveckling i enlighet med mäklarnas (och kundernas) behov”, för att citera en känd mäklarpotentat. I det behovet ingår tydligen att vi ska börja betala för varje objekt som annonseras. Undras just vilka som har fått svara på den marknadsundersökningen. Undertecknad är dock inte tillfrågad. Kanske passade man på när vi var på Gotland. 

En ska int va blöt int.

”Häromdagen fick jag för mig att leta efter ett handfat på Blocket.  När jag ändå var där tog jag en sväng förbi ”självsäljarmarknaden”.  För att kolla läget, liksom.  Döm om min förvåning när jag upptäckte att det inte var ”Nisse i Hökarängen” som försökte göra ett klipp på sin osäljbara etta med kokplatta utan även kära kollegor som jag då och då träffar på distriktsstämman (Samfundets eller Förbundets låter jag vara osagt) som förevisade eleganta Viggbyholmsvillor med egen brygga.

Inte underligt att mina yngre kollegor på kontoret kallar mig Blinn-Anners. Inte nog med att jag har missat Blockets upphöjning från Sveriges största loppis till ”Nya Hemnet”, där gräddan av landets fastighetsmäklare frotterar sig med ”Hus billigt vid snabb affär. Vedklyv på köpet.”. Jag hör även till dem som minns när bara ordet ”självsäljare” sände kalla kårar längs ryggarna på mäklarbranschens företrädare – båda folkvalda och självutnämnda. Att på den tiden (som ju inte är så förskräckligt länge sedan när jag väl tänker efter) föreslå att även självsäljare hade ett existensberättigande resulterade omedelbart i en fatwa från mäklarbranschens mullor. Men nu är vi där och alla verkar vara lika glada för det.

Att varje mäklarannons på Blocket även ger ökad legitimitet till självsäljarna verkar ingen bekymra sig om. Inte heller att det bakom ”Vedklyven” ibland döljer sig en fastighetsmäklare med ansvarsförsäkring och hela konkarongen. Om förmedling av bolån är förtroenderubbande – för att anknyta till förra månadens ”Avslutet” – vad är då detta?! En sak är då säkert – där jag är född kallar vi det inte för förtroendeskapande. Snarare kallar vi det för att gräva sin egen grav. I det här fallet med spadar som tillhandahålls av självsäljarens bästa vän.” Nääh, jag säger som norrlänningen – bunta ihop och slå ihjäl dom bara. En ska int vara blöt int.

P.S. För den som inte har hört talas om Blinn-Anners kan jag anbefalla följande länk.

P.P.S. På förekommen anledning måste meddelas att uttrycket "bunta ihop och slå ihjäl dom" inte ska tas bokstavligt.

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Mycket skrik för lite ull, sa mäklaren.

" Det är inte utan att jag tänker på Kjell-Olof Feldt och hans numera bevingade ord: ”Löntagarfonder är ett jävla skit. Nu har vi baxat dem ända hit.” när man ser resultatet av alla vedermödor. Efter många om och men och remissrundor togs den nya lagen i kraft. Äntligen, tänkte nog många med mig. Nu ska vi äntligen få börja tjäna pengar på förmedling av bolån, hemförsäkringar, flytthjälp och snickare och ditten och datten. Inte för att vi inte hade hållit på med det tidigare men nu skulle pengarna upp på bordet (för vidarebefordran ner i våra fickor). Inget mer hymlande och smusslande.

Nu blir det nog inte så. Höga vederbörande som har klubbat igenom lagen har beslutat att förtroende står i omvänd proportion till pengar. Vi får hemskt gärna hjälpa våra uppdragsgivare att hitta bättre bolån, elavtal eller hjälp med flytten så länge som vår ersättning är ”obetydlig”. Ett vagt begrepp förvisso men som definitivt inte inrymmer kick-backen på ett genomsnittligt bolån men däremot med råge den hundring vi kan få från Nisses Flytt & Städ. Gott så eller är den hundringen verkligen värd det arbete och det ansvar som medföljer – t ex när Nisse tappar din uppdragsgivares piano i backen? Det om något är väl förtroenderubbande.

Missförstå mig rätt. Jag har full förståelse för att konsumenten måste skyddas när han – eller hon – gör ”sitt livs största affär, för att ta till en sliten klyscha. (Vi borde kanske utlysa en tävling om en ny klyscha? Reds anmärkning.) Men, numera är ju den största affären varken med oss eller mellan köpare och säljare utan den som köparen gör med banken. Här om något finns det väl risk för ”förtroenderubbning”. Men just där ändrar den nya lagen på ingenting. Och då kan man ju fråga sig vad som egentligen var finessen. Nääh, jag säger som Kjell-Olof Feldt eller varför inte som kärringen när hon klippte grisen. ”Mycket skrik för lite ull.” Kanske räcker det till en tumme."

 Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se