Tid för eftertanke

Så här i Juletid ska man ju bli lite eftertänksam.
Vår oefterhärmlige surputte känner sig lite indisponerad - månne har han drabbats av vinterkräksjukan - men vill ändå dra sitt lilla strå till stacken ...

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Så lätt slipper ni inte undan ...

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Just när vi hade dragit en lättnadens suck, landar en löddrande depesch från mäklarbranschens Gossen Ruda på redaktionens bord. Vad har han nu fått i siktet på sin älgstudsare?!

Sicken sommar!  Den som tycker att undertecknad tenderar att yra i nattmössan har verkligen fått vatten på sin kvarn. (Vilket osökt får mig att tänka på årets sommarväder men det är en helt annan historia.) Låt mig berätta.

Efter den sedvanliga bjudresan till Helsingfors med Fröföreningen i början av sommaren blev jag övertalad av några förbundskollegor att följa med till Almedalen för att ”lobba” för bolånetakets avskaffande. Ett hedervärt ändamål som får mitt gamla mäklarhjärta att klappa lite extra och ögonen att tåras vid minnet av 80-talets generösa utlåningspolitik. Dessutom hade varken jag eller lilla frugan (eller visningsvärdinna som hon till dagligdags kallas) varit på Gotland på länge vilket också fick anses vara ett fullgott (och tillika avdragsgillt) skäl.

Nåväl och emellertid. Utrustade med banderoller, pamfletter och två kartonger Rosita att bjuda pressen på (drickat ska ju vara rosa i år, gu’bevars) anlände vi Visby för att förgylla Mäklarsamfundets seminarium.

Jag säger bara - åh, herregud vilket spektakel vi möttes av. Nog för att jag hade läst om att det kunde gå lite livat till när politiker och andra förståsigpåare var på grönbete, men aldrig i min vildaste fantasi – och den anses som en av de vildaste på den här sidan om Dalälven - kunde jag drömma om detta.

Ta hur folk var klädda till att börja med. Nog för att jag med åren har börjat accepter en viss otvungenhet i form av kortärmad skjorta, bermudashorts och lätta sandaler men här vimlade Visbys trånga kullerstensgator av människor som snarare såg ut som trashankar.  Ett riktigt patrask klädda i något som verkade hittat i botten av den mest bortglömda fyndlåda i Ullared. Många hade dessutom lustiga mössor med bjällror – antagligen en give-away från något kreativt eventbolag.  Kanske till stöd för seminariet ”Konstnärlig yttrandefrihet i det offentliga rummet.” – vad vet jag?!

Och för att inte tala om maten. Lammgille, helgrillade vildsvin och fårskallar - vart vi än gick erbjöds bara dessa, som vi antog, gotländska specialiteter. Lilla frugan, som är lite känslig för bastant mat, såg en skylt ”Forum Vulgaris”, och tänkte att här måste väl ändå finnas vanlig hederlig svensk husmanskost. Vi såg fram emot var sin Capriciosa och en halvkaraff av husets röda. Men där fick vi också tji. I stället dukades det fram barkbröd och mjöd. Häpet tänkte jag att vi måste ha hamnat på en mingelkväll hos Sverigedemokraterna. Den där gycklaren som gick mellan borden – var han inte misstänkt lik Jimmy Åkesson?!

Men sen slog mig sanningen som en blixt i vitögat. Det här var ju inte alls Almedalsveckan! Vi hade tagit fel på datum en månad och hamnat på Medeltidsveckan i stället! Det förklarade ju en hel del, inte minst varför alla fruntimmer såg ut som om de var med i Fi. Håhåjaja!  I stället för att lyssna på tuffa debatter om bolånetakets vara eller icke vara, fick vi nöja oss med medeltida tornerspel. Skrammel som skrammel,  tyckte lilla frugan.

Apropå skrammel.  I våras gladde sig branschen åt att äntligen få ”större möjlighet att driva och påverka Hemnets utveckling i enlighet med mäklarnas (och kundernas) behov”, för att citera en känd mäklarpotentat. I det behovet ingår tydligen att vi ska börja betala för varje objekt som annonseras. Undras just vilka som har fått svara på den marknadsundersökningen. Undertecknad är dock inte tillfrågad. Kanske passade man på när vi var på Gotland. 

För en gångs skull är han tyst.

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Mäklarbranschens surkart nummer ett tog färjan till Almedalen för att lobba (eller spinna, som det nu heter) för glesbygdsstöd åt seniora fastighetsmäklare. Sedan dess är han som uppslukad av jorden, Månne har han blickat för djupt i rosévinglaset? Vi passar på att njuta av tystnaden tills han dyker upp igen.

"Here we go again."

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

"Häromdagen blev jag uppringd av en tockna där mäklarsajt eller vad det nu kallas. En så’n där tjänst på Internet där bostadssäljare kan lägga ut sina objekt till allmänt beskådande och där lägstbjudande mäklare får det tvivelaktiga nöjet att stå för sitt ord – eller snarare sina siffror. Tidigare har jag tänkt att det här kan absolut inte fungera, åtminstone här hemma i socknen. Antingen ringer man mig eller så låter man bli att sälja, mycket annat finns inte att välja på.  Om man nu inte vill figurera bland begagnade barnvagnar på Blocket förstås.

Men den här gången tänkte jag att jag i alla fall kunde lyssna. Alltid lär man sig något. Och vem vet, rätt som man vet ordet av kommer det en nyutexaminerad högskolemäklare med hemlängtan och storstadsidéer och hänger upp skylten till ett franchise på andra sidan torget.

Jag lät alltså han från mäklarsajten prata på. Ni får ursäkta om jag inte riktigt minns vad de hette; något med www.pressa-arvodet.nu eller www.spela-ut-maklarna-mot-varandra.org eller något annat klämmigt och konsumentbejakande.

Här skulle i alla fall alla säljare i socknen förmås att lägga in sin bostäder. Sedan skulle jag och alla andra mäklare få chansen att lämna ett bud. Mot en mindre avgift skulle jag också få lägga upp en bild på mig själv men vem tjuvingen vill skrämma bort kunderna redan från början.  (”You only got one chance to make a first impression”. fick jag lära mig en gång på en säljkurs som samfundets lokalavdelning anordnade och sedan dess visar jag mig inte i onödan. )

Budet, eller ”pocenten” som han säger Helge, skulle jag knappa in i systemet och sedan var det bara att lägga sig på kökssoffan och vänta på att kunden skulle höra av sig. Det lät som rena rama tombolan. Eller kanske inte, där får man ju i alla fall reda på om man har dragit en nitlott. Här fick man inte reda på ett skvatt om kunden, mot all förmodan, valde att anlita någon utsocknes kollega. Inte förrän annonsen satt där i lokalbladet och grina en rakt upp i ansiktet.

Då kunde jag inte hålla mig längre och sa till han, den där mäklarsajtnissen, att jag hade hört nog. Visst kunde det vara bra att få fler förfrågningar än de som jag brukade få genom kontakter på Odd Fellow och i Fröföreningen. Och visst skulle det sitta fint med några fler affärer. Men inte tusan kan jag förlita mig på försynens nåd. Är det något som jag har lärt mig under mitt långa mäklarkarriär är att man får allt ligga i ordentligt om det ska bli något kvar på kistbotten.  Några självspelande pianon finns varken i mäklarbranschen eller på Internet. Det står jag för, även om det skulle kosta mig min nominering till ”Årets fastighetsmäklare”. För övrigt blev jag portad på Café Opera redan på Tjabos tid."

"Göbber och kärringar, huk er i bänkera ...

”Precis som man började få lite vårkänslor så damp Finansinspektionens rapport om den svenska bolånemarknaden ner i brevlådan. Och det var ju inte utan att det spratt till lite extra i de gamla benen vid beskedet att faran är över. Enligt FI (ej att förväxla med den lede eller den feministiska – vilken som nu är vilken) utgör de svenska bolånen inte längre något hot mot varken rikets säkerhet eller dess finanser. De mått och steg våra kära banker så självuppoffrande vidtagit för att stävja vår lusta efter helkaklade badrum och tyska sportspisar har gett avsedd effekt.  Knappt nio procent av de nya bolånen har en belåningsgrad över taket på 85 %, konstaterar man stolt, och de som prompt behöver låna över skorstenen till den nya braskaminen, vilket ju för övrigt lär höja värdet på huset så att man kan låna till fler braskaminer (många braskaminer blir det), utsätts av bankerna för en ”särskild beslutsprocess”.

 Jo,jo – det känner man ju igen. På min tid kallade vissa den processen för ”en svåger på banken”. En annan som har lyckats genomleva ett helt mäklarliv utan att vara med i varken Odd Fellow eller De sista dagars heliga blev dock snarare utsatt för rena, rama inkvisitionen. Man nästan bokstavligt fick be på sina bara knäskålar för att komma ut ur banklokalen med livet, och i bästa fall, bolånet i behåll.  Huvva – jag ryser fortfarande vid blotta tanken, fast det var så länge sedan att det bara finns en  gammal arkivarie kvar som minns hur det gick till. Det är förresten samma person som är satt att vakta bankens eget kapital så att inte direktörerna själva frestas till allt för stora utsvävningar, varken på det personliga eller affärsmässiga planet.  I synnerhet inte vad gäller egna bostäder noterar jag skadeglatt. Han heter för övrigt något i stil med Basil, vilket osökt leder in tankarna på ett annat etablissemang som lämnar en hel del övrigt att önska vad avser så kallad management och kundvård.

Håhåjaja – tankarna liksom går sina egna vägar nuförtiden. Det är nog snart dags att  ringa nämnden och be dem dra in licensen innan jag råkar ombilda mulltoan till bostadsrätt. ”

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Jag är inte bitter.

"Så här års ska ju alla vara snälla och jag gör mina tappra försök. Och uppriktigt sagt vet jag inte riktigt vad jag ska gnälla på den här gången? Frid och fröjd råder ju i Mäklarland. När jag tänker tillbaka på allt positivt som har hänt under året är det kanske inte så underligt.

Året började med två goda nyheter. Den första var att antal varnade mäklare sjönk under 2010 trots att vi hade blivit fler än någonsin. Är det månne ett tecken på att ungtupparna i branschen sköter sig bättre än vi mäklaruvar? Det kan också bero på att FMF inte hann avgöra alla anmälningar innan årsskiftet. Den andra var att hyresvärdar skulle få rätt att förbjuda innehav av kamphundar.

Nästa goda nyhet var att årsstämman skulle hållas i Båstad. Som gammal bollkalle till V-Gurra klappar ju lilla hjärtat lite extra för Sveriges tennismetropol.  Nu kom jag i sanningens namn aldrig iväg till stämman eftersom jag har lite svårt att bestämma mig för vilket av förbunden jag ska satsa på. Inte minst nu när den ena har fått en ny och fin hemsida. Besöket på Tennismuséet får vänta.

Så rullade det på. I mars klubbades den nya mäklarlagen igenom vilket vi, för att inte förstöra den goda stämningen, nöjer oss med att konstatera har avhandlats i tidigare krönika. Vi lärde oss också att det är mammorna som bestämmer vilket hus familjen flyttar till. Huruvida papporna flyttar med framgick inte av undersökningen, kanske syns det i skilsmässostatistiken? Men väck med sådana trista tankar, nu när årets familjehögtid nummer ett nalkas. Det fanns väl mer för ett gammalt mäklarhjärta att fröjda sig åt?!

I maj till exempel släppte FMN en film om penningtvätt, men det var inte mycket nytt jag lärde mig av den. Rödfärgen sitter fast på femhundringarna lika förbenat. Under juni hände det inte så mycket. Det var väl något med vädret. I juli däremot trädde nyssnämnda nya mäklarlag i kraft. Huruvida detta bidrog till att Systembolaget satte försäljningsrekord förmäler inte historien, men visst låg det ovanligt många champagnekorkar kring Östermalmstorg och Norrtull veckorna därefter. Sedan tog vi semester.

När vi slog på nyheterna igen i augusti möttes vi av den glada rubriken ”Mäklarna som ska stoppa lockpriser.” Bakom uppropet stod några av Stockholms ”finest”. Någon vecka senare löd rubrikerna ”Mäklaren som fortsätter med lockpriser.” Och han är kanske ”finest” av oss alla. Vi får se vem som vinner.

I september blev jag erbjuden ett medlemslån av SEB. 6,19 % utan personligt ansvar. Frestande ska tillstås men med tanke på mina goda relationer till Fröföreningen beslutade jag mig för att avstå. Men glad blev jag. Lika glad blev jag av att läsa att vårt kära yrke nådde ”all time high” i antal utövare. Det kan väl inte vara medlemsförmånerna som lockar?!

Så tog oktober nästan slut och vi åkte äntligen på kurs i Istanbul. Inför avfärden fick vi goda råd om hur man prutar. 20 % minimum var riktmärket.  Observera att det endast gäller i turkiska basarer.

Väl framme stod både gruppövningar kring tillämpningen av den nya mäklarlagen och medieträning på schemat. Eftersom lokaltidningsredaktören och jag är gamla lumparkompisar hoppade jag över den senare och såg i stället på när Elmander gjorde mål för Galatasary. Och vad händer?! Knappt har jag hunnit hem från Bosporen förrän ”Uppdrag granskning” sätter huggtänderna i mäklarbranschen. Vad jag vet bor den där Josefsson i en hyresrätt. Gäller inte lagen om kamphundar honom?!

Nåväl stormen bedararrade och november kom och gick. Priserna gick lite upp och priserna gick lite ner. Precis som vanligt. Köparna velade lite hit och lite dit. Också precis som vanligt.  Sedan gick Mäklarmässan av stapeln. Årets mäklarprofil korades. Undertecknad var inte nominerad i år heller. Jag är inte bitter.

Vad mer? Hemnet är befriat från kommersialismens bojor. Nu kan den äntligen utvecklas utifrån mäklarnas och kundernas behov – som någon så träffande valde att uttrycka det. Jag väntar med spänning.  Precis som ett barn på julafton.

Apropå julafton – årets julklapp i mäklarbranschen måste väl vara alla nya mäklarsystem vi har fått att välja på. Den största fördelen med ett av dem är tydligen att man kan ha sina affärer ”i molnet”. Undertecknad tycker att det låter lite luddigt och kommer nog att ha sina affärer i bakfickan även framledes. Men det bäddar för ett intressant 2012."

P.S. Kör försiktigt! Densamme.

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Finns det brevlådor på Mars?

”Härom helgen passade jag på att ta med lilla frugan till Stockholm för att titta på NKs julskyltning. När jag ändå var i storsta'n passade jag även på att titta på hur branschen hade ”skyltat upp” på MäklarMässan. Årets tema var ju ”På spaning in i framtiden”. Och även om jag har det mesta av framtiden bakom mig kan man ju få unna sig lite verklighetsflykt. Först hamnade jag på ett fördrag där vi fick lära oss att snart kommer vi alla att bo på Mars. I pausen efteråt hörde jag några nervösa mäklarchefer diskutera om franchiserättigheterna verkligen sträckte sig ändra dit.

Nästa föredragshållare hade i uppgift att ”titta i kristallkulan” efter Hemnets framtid. Han missade dock att mäklarbranschen en knapp vecka senare skulle köpa ut DN och GP från Hemnet, vilket väl bevisar att det är enklare att lyckas som ”guru” om man pratar om saker som inte riskerar att inträffa i närtid. Men han sa mycket annat klokt och inte ett ord om hur Hemnet fungerar på Mars. På den bogen fortsatte det hela förmiddagen, med trendspanare och futurologer som ställde den ena mer utmanande frågan efter den andra, till exempel hur du skulle kunna förklara för August Strindberg vad en iPhone är?! (”Som ett Inferno!” – föreslog min bänkgranne som fortfarande använde en Nokia 3210.)

För att inte hjärnan skulle explodera av alla nya idéer funderade jag en stund på att kyla ner den med seminariet om de fem frågor som oftast ställs till Mäklarsamfundets jurister, men beslöt mig i stället för att gå ner bland utställningsmontrarna för att uppleva framtiden i praktiken.

Jag måste nog erkänna att jag blev lite besviken. I stort sett var det samma utställare som förra gången fast i finare montrar. En av årets trender var väl alla de nya mäklarsystemen, och det är säkert bra för den som är lagd åt det hållet. En annan trend var att antalet leverantörer av visningsskyltar, vepor, banderoller och skylthållare var fler än någonsin tidigare. Och att alla bjöd på gott kaffe. Här har branschen utvecklats enormt sedan Jedematic - det ska villigt erkännas.

Men var fanns alla leverantörer som ska hjälpa mäklarbranschen in i framtiden? Som ska hjälpa oss att hitta kunder på Google, Facebook, Twitter eller snarare, som ska få kunderna att hitta till oss. Eller ska vi köra på som vanligt med annonser i DN och lite lappning. Tänk om husen saknar brevlådor på Mars!?

Post Scriptum. För den som mot förmodan ändå vill förbereda sig inför morgondagens marknad kan jag anbefalla följande läsning. Vänligen men mycket bestämt. Densamme.

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Tji fick vi alla.

”Precis när man hade dragit en lättnadens suck satte cirkusen igång igen. Efter alla varningar som FMN hade tvingats dela ut under åren för användning av lockpriser – med åtföljande schavottering av hela branschen i media som följd– skulle ”ofoget” få sig ett stopp med hjälp av så kallade acceptpriser. Tji fick vi alla.

Handen på hjärtat – är det någon som egentligen är förvånad? Utan lockpriser blev tillvaron liksom lite för torftig för vissa. Budgivningen inte längre lika spänstig. Så av ren och skär omtanke om köparna som tydligen inte riktigt förstod hur de skulle hantera accepterat pris beslöt någon kreativ mäklare sig för att införa ”budstart” som ett komplement till ”accepterat pris”.  Blyga kunder behöver helt enkelt en liten knuff över tröskeln. Inget konstigt med det.

Det konstiga kanske snarare är vi tar det för givet att lockpriser är ett otyg. Varför ska just mäklarbranschen ”gå mot strömmen” och införa "rekommenderade cirkapriser" när resten av marknaden verkar gå i motsatt riktning?! Auktionsförfarande verkar ju vara ”framtidens melodi”, inte minst på Internet. Dygnet runt pågår ju auktioner och det som auktioneras ut är allt från smycken till entreprenadmaskiner och konsulttjänster. Och det vet ju alla att ”rätt” utgångspris är A och O för att få fart på budgivningen.

Kanske är det så att vi i mäklarbranschen snarare ska gå i bräschen och införa ännu radikalare metoder – varför inte en motsvarighet till de s k öresauktionerna. Ni vet, där man får betala för att överhuvudtaget vara med och bjuda.  Om man som på öresauktionerna också låser buden så att varje nytt bud endast höjer priset på bostaden med t ex en hundring och sedan tar en tjuga för varje bud, ja då skulle det väl bli riktigt drag under galoscherna – inte minst för bostadrätterna på Östermalm. För att citera en kär kollega: ”Det fina med auktionsmodellen är ju att den eliminerar osäkerheten om var marknadspriset bör ligga.”  Att det också ger lite klirr i kassan kan ju inte undvikas."

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

En ska int va blöt int.

”Häromdagen fick jag för mig att leta efter ett handfat på Blocket.  När jag ändå var där tog jag en sväng förbi ”självsäljarmarknaden”.  För att kolla läget, liksom.  Döm om min förvåning när jag upptäckte att det inte var ”Nisse i Hökarängen” som försökte göra ett klipp på sin osäljbara etta med kokplatta utan även kära kollegor som jag då och då träffar på distriktsstämman (Samfundets eller Förbundets låter jag vara osagt) som förevisade eleganta Viggbyholmsvillor med egen brygga.

Inte underligt att mina yngre kollegor på kontoret kallar mig Blinn-Anners. Inte nog med att jag har missat Blockets upphöjning från Sveriges största loppis till ”Nya Hemnet”, där gräddan av landets fastighetsmäklare frotterar sig med ”Hus billigt vid snabb affär. Vedklyv på köpet.”. Jag hör även till dem som minns när bara ordet ”självsäljare” sände kalla kårar längs ryggarna på mäklarbranschens företrädare – båda folkvalda och självutnämnda. Att på den tiden (som ju inte är så förskräckligt länge sedan när jag väl tänker efter) föreslå att även självsäljare hade ett existensberättigande resulterade omedelbart i en fatwa från mäklarbranschens mullor. Men nu är vi där och alla verkar vara lika glada för det.

Att varje mäklarannons på Blocket även ger ökad legitimitet till självsäljarna verkar ingen bekymra sig om. Inte heller att det bakom ”Vedklyven” ibland döljer sig en fastighetsmäklare med ansvarsförsäkring och hela konkarongen. Om förmedling av bolån är förtroenderubbande – för att anknyta till förra månadens ”Avslutet” – vad är då detta?! En sak är då säkert – där jag är född kallar vi det inte för förtroendeskapande. Snarare kallar vi det för att gräva sin egen grav. I det här fallet med spadar som tillhandahålls av självsäljarens bästa vän.” Nääh, jag säger som norrlänningen – bunta ihop och slå ihjäl dom bara. En ska int vara blöt int.

P.S. För den som inte har hört talas om Blinn-Anners kan jag anbefalla följande länk.

P.P.S. På förekommen anledning måste meddelas att uttrycket "bunta ihop och slå ihjäl dom" inte ska tas bokstavligt.

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Mycket skrik för lite ull, sa mäklaren.

" Det är inte utan att jag tänker på Kjell-Olof Feldt och hans numera bevingade ord: ”Löntagarfonder är ett jävla skit. Nu har vi baxat dem ända hit.” när man ser resultatet av alla vedermödor. Efter många om och men och remissrundor togs den nya lagen i kraft. Äntligen, tänkte nog många med mig. Nu ska vi äntligen få börja tjäna pengar på förmedling av bolån, hemförsäkringar, flytthjälp och snickare och ditten och datten. Inte för att vi inte hade hållit på med det tidigare men nu skulle pengarna upp på bordet (för vidarebefordran ner i våra fickor). Inget mer hymlande och smusslande.

Nu blir det nog inte så. Höga vederbörande som har klubbat igenom lagen har beslutat att förtroende står i omvänd proportion till pengar. Vi får hemskt gärna hjälpa våra uppdragsgivare att hitta bättre bolån, elavtal eller hjälp med flytten så länge som vår ersättning är ”obetydlig”. Ett vagt begrepp förvisso men som definitivt inte inrymmer kick-backen på ett genomsnittligt bolån men däremot med råge den hundring vi kan få från Nisses Flytt & Städ. Gott så eller är den hundringen verkligen värd det arbete och det ansvar som medföljer – t ex när Nisse tappar din uppdragsgivares piano i backen? Det om något är väl förtroenderubbande.

Missförstå mig rätt. Jag har full förståelse för att konsumenten måste skyddas när han – eller hon – gör ”sitt livs största affär, för att ta till en sliten klyscha. (Vi borde kanske utlysa en tävling om en ny klyscha? Reds anmärkning.) Men, numera är ju den största affären varken med oss eller mellan köpare och säljare utan den som köparen gör med banken. Här om något finns det väl risk för ”förtroenderubbning”. Men just där ändrar den nya lagen på ingenting. Och då kan man ju fråga sig vad som egentligen var finessen. Nääh, jag säger som Kjell-Olof Feldt eller varför inte som kärringen när hon klippte grisen. ”Mycket skrik för lite ull.” Kanske räcker det till en tumme."

 Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se