Efterslängar

 Mäklarbranschens mest bångstyrige medlem blickar tillbaka på året som gått. Än tycker han dit, än tycker han dit – än tycker han ner i diket.

"Äntligen är det över! 2012 var ett mäklarår som knappast kommer att gå till historien. Ärligt talats lämnade det inte några större spår hos undertecknad och det beror varken på demens eller på den ersättning i natura som jag fortfarande föredrar för förmedlade flyttuppdrag. Nej, något mer händelsefattigt har inte skådats i mitt mannaminne. Riktigt, riktigt fisljummet, om damerna ursäktar.

Årets ”dramatik” började med att Mäklarsamfundet fick en ny VD hämtad från Kulturdepartementet och tidigare ansvarig för internrevisionen på Regeringskansliet, en bakgrund som ansågs lämpliga för att ”långsiktigt stärka fastighetsmäklarbranschens anseende” – för att citera en högt uppsatt källa. Är det dags att byta ut SIR-kostymerna från skrädderiet i Vingåker mot polotröjor, bredrandiga manchesterkavajer och lägga oss till med skepparkrans?  Bli lite mer litterära i våra objektbeskrivningar? Redan prövat och se hur det gick. Fast man till och med anlitade Björn Ranelid. Eller kanske just därför.

Vilket osökt leder oss in på att Fastighetsmäklarförbundet inte ville vara sämre och därför utsåg en ny ordförande. Dock utan politisk bakgrund eller allvarligare kulturell belastning såvitt vi vet. Kanske har man inte samma behov av att stärka sitt anseende. Så kan man ju i alla fall tolka utspelet med anledning av påstådda skattefusk i mäklarkåren, där tre av fyra mäklare utmålades av Sveriges Statstelevision som fifflare. Ingen av dessa ska ha varit medlem i FMF. Tur för samfundet att den nya chefen är en fena på redovisning.

När vi ändå är inne på avdelningen för ”nya kvastar” kan nämnas att även Fastighetsmäklarnämnden fick en ny ordförande och tillika VD, eller CEO som det hade hetat i Amerika. Fiffigt att kunna attestera sina representationskvitton själv, om de till exempel som Tillväxtverket vill förlägga sina personalfester på någon luguber lokal. Men med en bakgrund som chefsjurist på Sjöfartsverket kan hon säkert undvika så uppenbara minor. För att understryka att det nu vankades andra bullar för mäklarkåren bytte nämnden strax namn till Fastighetsmäklarinspektionen och det var nog det mest spännande som hände den sommaren. I stark konkurrens med Medeltidsveckan.

Sedan hände väl just ingenting av intresse.  Om vi ändå tvingas lyfta fram något så var det väl beskedet att antalet registrerade fastighetsmäklare sjönk för första gången på länge. 44 kollegor valde att kasta in handduken under året så nu är vi bara 6 749 kvar som ska dela på bytet. En undersökning visade att fastighetsmäklare fortfarande är ett populärt yrkesval bland ungdomar varför vi motvilligt tvingas dra slutsatsen att det är några gamla tolvtaggare som har knuffats utför ättestupan. Nästa gång är det väl dags för undertecknad och det är väl bara att finna sig i. ”Survival of the fittest” – som Darwin sa. Vi ses vid stupet.

November blev i sammanhanget en riktig rysare. Först utsågs Årets Mäklarprofil.  Att undertecknad återigen blev negligerad förvånar väl längre ingen. Inte ens min fru. Jag är med andra ord inte bitter i år heller. I synnerhet som man valde ett riktigt moraliskt föredöme (till skillnad från oss ögontjänare). Helt välförtjänt men ack så konventionellt. Man kunde väl ha valt någon riktig frifräsare, så att det åtminstone blev lite mer kackel i hönsgården – som vi brukar säga i Fröföreningen. Som den där fantastiske Frank, som har tagit konsten att dölja smärre skavanker på objektet till helt nya höjder. Eller han, den där som annonserar så att ögona blöder på oss andra? Han sägs ju ligga bakom det mesta som har satt sprätt på branschen sedan Hemnet men juryn kanske vill vänta på att han ska bli tillräckligt ofarlig så att de kan ge honom en ”Lifetime Achievement Award”, för att dra en aktuell parallell med en annan bransch som redan är kulturell. Eller så är de bara avundsjuka. Tiden får utvisa.

När firandet av Årets Mäklarprofil började klinga av var det dags för nästa, relativa bomb i branschen. I brist på egna idéer enades fastighetsmäklarna i Västra Götaland (eller Göteborg med förorter som de säger i Kungliga Huvudstaden) om att införa storstadsfasoner. Sedan accepterat pris infördes i Stockholm sägs ju skillnaden mellan annonserat pris och försäljningspris ha minskat markant, vilket tas till intäkt för att ”fastighetsmäklaren kan sin marknad” – för att citera en högt uppsatt och under året tillsatt företrädare för kåren.  Vän av ordning undrar om man därmed insinuerar att vi inte kunde vår marknad på den gamla, goda tiden – före accepterat pris?! (Eller f.a.p som det kommer att förkortas i historieböckerna.)

Helt i linje med året som äntligen närmade sig sitt slut, lanserade samfundet sin nya hemsida i slutet av december. Månne var det årets julklapp till oss medlemmar. Kanske lite väl inrutad för min smak. Det kan ju för all del bero på att jag fortfarande envisas med Windows 95 på min gamla Compaq men jag tvivlar. Kunde man inte ha anlitat fantastiske Frank? Eller Björn Ranelid? Eller varför inte utnyttja sina goda kontakter och ringt kulturministern, hon har ju visat åtskilliga prov på kreativt omdöme under året som gått. Eller förresten, nuförtiden kan man ju inte äta Prinsesstårta till eftermiddagsfikat utan att få ångest. Men det är en helt annan historia. Vi ska nog trots allt vara glada för att det inte skvätter mer än vad det gör i vår egen lilla plaskdamm."






Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Tid för eftertanke

Så här i Juletid ska man ju bli lite eftertänksam.
Vår oefterhärmlige surputte känner sig lite indisponerad - månne har han drabbats av vinterkräksjukan - men vill ändå dra sitt lilla strå till stacken ...

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Så lätt slipper ni inte undan ...

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Just när vi hade dragit en lättnadens suck, landar en löddrande depesch från mäklarbranschens Gossen Ruda på redaktionens bord. Vad har han nu fått i siktet på sin älgstudsare?!

Sicken sommar!  Den som tycker att undertecknad tenderar att yra i nattmössan har verkligen fått vatten på sin kvarn. (Vilket osökt får mig att tänka på årets sommarväder men det är en helt annan historia.) Låt mig berätta.

Efter den sedvanliga bjudresan till Helsingfors med Fröföreningen i början av sommaren blev jag övertalad av några förbundskollegor att följa med till Almedalen för att ”lobba” för bolånetakets avskaffande. Ett hedervärt ändamål som får mitt gamla mäklarhjärta att klappa lite extra och ögonen att tåras vid minnet av 80-talets generösa utlåningspolitik. Dessutom hade varken jag eller lilla frugan (eller visningsvärdinna som hon till dagligdags kallas) varit på Gotland på länge vilket också fick anses vara ett fullgott (och tillika avdragsgillt) skäl.

Nåväl och emellertid. Utrustade med banderoller, pamfletter och två kartonger Rosita att bjuda pressen på (drickat ska ju vara rosa i år, gu’bevars) anlände vi Visby för att förgylla Mäklarsamfundets seminarium.

Jag säger bara - åh, herregud vilket spektakel vi möttes av. Nog för att jag hade läst om att det kunde gå lite livat till när politiker och andra förståsigpåare var på grönbete, men aldrig i min vildaste fantasi – och den anses som en av de vildaste på den här sidan om Dalälven - kunde jag drömma om detta.

Ta hur folk var klädda till att börja med. Nog för att jag med åren har börjat accepter en viss otvungenhet i form av kortärmad skjorta, bermudashorts och lätta sandaler men här vimlade Visbys trånga kullerstensgator av människor som snarare såg ut som trashankar.  Ett riktigt patrask klädda i något som verkade hittat i botten av den mest bortglömda fyndlåda i Ullared. Många hade dessutom lustiga mössor med bjällror – antagligen en give-away från något kreativt eventbolag.  Kanske till stöd för seminariet ”Konstnärlig yttrandefrihet i det offentliga rummet.” – vad vet jag?!

Och för att inte tala om maten. Lammgille, helgrillade vildsvin och fårskallar - vart vi än gick erbjöds bara dessa, som vi antog, gotländska specialiteter. Lilla frugan, som är lite känslig för bastant mat, såg en skylt ”Forum Vulgaris”, och tänkte att här måste väl ändå finnas vanlig hederlig svensk husmanskost. Vi såg fram emot var sin Capriciosa och en halvkaraff av husets röda. Men där fick vi också tji. I stället dukades det fram barkbröd och mjöd. Häpet tänkte jag att vi måste ha hamnat på en mingelkväll hos Sverigedemokraterna. Den där gycklaren som gick mellan borden – var han inte misstänkt lik Jimmy Åkesson?!

Men sen slog mig sanningen som en blixt i vitögat. Det här var ju inte alls Almedalsveckan! Vi hade tagit fel på datum en månad och hamnat på Medeltidsveckan i stället! Det förklarade ju en hel del, inte minst varför alla fruntimmer såg ut som om de var med i Fi. Håhåjaja!  I stället för att lyssna på tuffa debatter om bolånetakets vara eller icke vara, fick vi nöja oss med medeltida tornerspel. Skrammel som skrammel,  tyckte lilla frugan.

Apropå skrammel.  I våras gladde sig branschen åt att äntligen få ”större möjlighet att driva och påverka Hemnets utveckling i enlighet med mäklarnas (och kundernas) behov”, för att citera en känd mäklarpotentat. I det behovet ingår tydligen att vi ska börja betala för varje objekt som annonseras. Undras just vilka som har fått svara på den marknadsundersökningen. Undertecknad är dock inte tillfrågad. Kanske passade man på när vi var på Gotland. 

För en gångs skull är han tyst.

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Mäklarbranschens surkart nummer ett tog färjan till Almedalen för att lobba (eller spinna, som det nu heter) för glesbygdsstöd åt seniora fastighetsmäklare. Sedan dess är han som uppslukad av jorden, Månne har han blickat för djupt i rosévinglaset? Vi passar på att njuta av tystnaden tills han dyker upp igen.

"Here we go again."

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

"Häromdagen blev jag uppringd av en tockna där mäklarsajt eller vad det nu kallas. En så’n där tjänst på Internet där bostadssäljare kan lägga ut sina objekt till allmänt beskådande och där lägstbjudande mäklare får det tvivelaktiga nöjet att stå för sitt ord – eller snarare sina siffror. Tidigare har jag tänkt att det här kan absolut inte fungera, åtminstone här hemma i socknen. Antingen ringer man mig eller så låter man bli att sälja, mycket annat finns inte att välja på.  Om man nu inte vill figurera bland begagnade barnvagnar på Blocket förstås.

Men den här gången tänkte jag att jag i alla fall kunde lyssna. Alltid lär man sig något. Och vem vet, rätt som man vet ordet av kommer det en nyutexaminerad högskolemäklare med hemlängtan och storstadsidéer och hänger upp skylten till ett franchise på andra sidan torget.

Jag lät alltså han från mäklarsajten prata på. Ni får ursäkta om jag inte riktigt minns vad de hette; något med www.pressa-arvodet.nu eller www.spela-ut-maklarna-mot-varandra.org eller något annat klämmigt och konsumentbejakande.

Här skulle i alla fall alla säljare i socknen förmås att lägga in sin bostäder. Sedan skulle jag och alla andra mäklare få chansen att lämna ett bud. Mot en mindre avgift skulle jag också få lägga upp en bild på mig själv men vem tjuvingen vill skrämma bort kunderna redan från början.  (”You only got one chance to make a first impression”. fick jag lära mig en gång på en säljkurs som samfundets lokalavdelning anordnade och sedan dess visar jag mig inte i onödan. )

Budet, eller ”pocenten” som han säger Helge, skulle jag knappa in i systemet och sedan var det bara att lägga sig på kökssoffan och vänta på att kunden skulle höra av sig. Det lät som rena rama tombolan. Eller kanske inte, där får man ju i alla fall reda på om man har dragit en nitlott. Här fick man inte reda på ett skvatt om kunden, mot all förmodan, valde att anlita någon utsocknes kollega. Inte förrän annonsen satt där i lokalbladet och grina en rakt upp i ansiktet.

Då kunde jag inte hålla mig längre och sa till han, den där mäklarsajtnissen, att jag hade hört nog. Visst kunde det vara bra att få fler förfrågningar än de som jag brukade få genom kontakter på Odd Fellow och i Fröföreningen. Och visst skulle det sitta fint med några fler affärer. Men inte tusan kan jag förlita mig på försynens nåd. Är det något som jag har lärt mig under mitt långa mäklarkarriär är att man får allt ligga i ordentligt om det ska bli något kvar på kistbotten.  Några självspelande pianon finns varken i mäklarbranschen eller på Internet. Det står jag för, även om det skulle kosta mig min nominering till ”Årets fastighetsmäklare”. För övrigt blev jag portad på Café Opera redan på Tjabos tid."

"Göbber och kärringar, huk er i bänkera ...

”Precis som man började få lite vårkänslor så damp Finansinspektionens rapport om den svenska bolånemarknaden ner i brevlådan. Och det var ju inte utan att det spratt till lite extra i de gamla benen vid beskedet att faran är över. Enligt FI (ej att förväxla med den lede eller den feministiska – vilken som nu är vilken) utgör de svenska bolånen inte längre något hot mot varken rikets säkerhet eller dess finanser. De mått och steg våra kära banker så självuppoffrande vidtagit för att stävja vår lusta efter helkaklade badrum och tyska sportspisar har gett avsedd effekt.  Knappt nio procent av de nya bolånen har en belåningsgrad över taket på 85 %, konstaterar man stolt, och de som prompt behöver låna över skorstenen till den nya braskaminen, vilket ju för övrigt lär höja värdet på huset så att man kan låna till fler braskaminer (många braskaminer blir det), utsätts av bankerna för en ”särskild beslutsprocess”.

 Jo,jo – det känner man ju igen. På min tid kallade vissa den processen för ”en svåger på banken”. En annan som har lyckats genomleva ett helt mäklarliv utan att vara med i varken Odd Fellow eller De sista dagars heliga blev dock snarare utsatt för rena, rama inkvisitionen. Man nästan bokstavligt fick be på sina bara knäskålar för att komma ut ur banklokalen med livet, och i bästa fall, bolånet i behåll.  Huvva – jag ryser fortfarande vid blotta tanken, fast det var så länge sedan att det bara finns en  gammal arkivarie kvar som minns hur det gick till. Det är förresten samma person som är satt att vakta bankens eget kapital så att inte direktörerna själva frestas till allt för stora utsvävningar, varken på det personliga eller affärsmässiga planet.  I synnerhet inte vad gäller egna bostäder noterar jag skadeglatt. Han heter för övrigt något i stil med Basil, vilket osökt leder in tankarna på ett annat etablissemang som lämnar en hel del övrigt att önska vad avser så kallad management och kundvård.

Håhåjaja – tankarna liksom går sina egna vägar nuförtiden. Det är nog snart dags att  ringa nämnden och be dem dra in licensen innan jag råkar ombilda mulltoan till bostadsrätt. ”

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se

Jag är inte bitter.

"Så här års ska ju alla vara snälla och jag gör mina tappra försök. Och uppriktigt sagt vet jag inte riktigt vad jag ska gnälla på den här gången? Frid och fröjd råder ju i Mäklarland. När jag tänker tillbaka på allt positivt som har hänt under året är det kanske inte så underligt.

Året började med två goda nyheter. Den första var att antal varnade mäklare sjönk under 2010 trots att vi hade blivit fler än någonsin. Är det månne ett tecken på att ungtupparna i branschen sköter sig bättre än vi mäklaruvar? Det kan också bero på att FMF inte hann avgöra alla anmälningar innan årsskiftet. Den andra var att hyresvärdar skulle få rätt att förbjuda innehav av kamphundar.

Nästa goda nyhet var att årsstämman skulle hållas i Båstad. Som gammal bollkalle till V-Gurra klappar ju lilla hjärtat lite extra för Sveriges tennismetropol.  Nu kom jag i sanningens namn aldrig iväg till stämman eftersom jag har lite svårt att bestämma mig för vilket av förbunden jag ska satsa på. Inte minst nu när den ena har fått en ny och fin hemsida. Besöket på Tennismuséet får vänta.

Så rullade det på. I mars klubbades den nya mäklarlagen igenom vilket vi, för att inte förstöra den goda stämningen, nöjer oss med att konstatera har avhandlats i tidigare krönika. Vi lärde oss också att det är mammorna som bestämmer vilket hus familjen flyttar till. Huruvida papporna flyttar med framgick inte av undersökningen, kanske syns det i skilsmässostatistiken? Men väck med sådana trista tankar, nu när årets familjehögtid nummer ett nalkas. Det fanns väl mer för ett gammalt mäklarhjärta att fröjda sig åt?!

I maj till exempel släppte FMN en film om penningtvätt, men det var inte mycket nytt jag lärde mig av den. Rödfärgen sitter fast på femhundringarna lika förbenat. Under juni hände det inte så mycket. Det var väl något med vädret. I juli däremot trädde nyssnämnda nya mäklarlag i kraft. Huruvida detta bidrog till att Systembolaget satte försäljningsrekord förmäler inte historien, men visst låg det ovanligt många champagnekorkar kring Östermalmstorg och Norrtull veckorna därefter. Sedan tog vi semester.

När vi slog på nyheterna igen i augusti möttes vi av den glada rubriken ”Mäklarna som ska stoppa lockpriser.” Bakom uppropet stod några av Stockholms ”finest”. Någon vecka senare löd rubrikerna ”Mäklaren som fortsätter med lockpriser.” Och han är kanske ”finest” av oss alla. Vi får se vem som vinner.

I september blev jag erbjuden ett medlemslån av SEB. 6,19 % utan personligt ansvar. Frestande ska tillstås men med tanke på mina goda relationer till Fröföreningen beslutade jag mig för att avstå. Men glad blev jag. Lika glad blev jag av att läsa att vårt kära yrke nådde ”all time high” i antal utövare. Det kan väl inte vara medlemsförmånerna som lockar?!

Så tog oktober nästan slut och vi åkte äntligen på kurs i Istanbul. Inför avfärden fick vi goda råd om hur man prutar. 20 % minimum var riktmärket.  Observera att det endast gäller i turkiska basarer.

Väl framme stod både gruppövningar kring tillämpningen av den nya mäklarlagen och medieträning på schemat. Eftersom lokaltidningsredaktören och jag är gamla lumparkompisar hoppade jag över den senare och såg i stället på när Elmander gjorde mål för Galatasary. Och vad händer?! Knappt har jag hunnit hem från Bosporen förrän ”Uppdrag granskning” sätter huggtänderna i mäklarbranschen. Vad jag vet bor den där Josefsson i en hyresrätt. Gäller inte lagen om kamphundar honom?!

Nåväl stormen bedararrade och november kom och gick. Priserna gick lite upp och priserna gick lite ner. Precis som vanligt. Köparna velade lite hit och lite dit. Också precis som vanligt.  Sedan gick Mäklarmässan av stapeln. Årets mäklarprofil korades. Undertecknad var inte nominerad i år heller. Jag är inte bitter.

Vad mer? Hemnet är befriat från kommersialismens bojor. Nu kan den äntligen utvecklas utifrån mäklarnas och kundernas behov – som någon så träffande valde att uttrycka det. Jag väntar med spänning.  Precis som ett barn på julafton.

Apropå julafton – årets julklapp i mäklarbranschen måste väl vara alla nya mäklarsystem vi har fått att välja på. Den största fördelen med ett av dem är tydligen att man kan ha sina affärer ”i molnet”. Undertecknad tycker att det låter lite luddigt och kommer nog att ha sina affärer i bakfickan även framledes. Men det bäddar för ett intressant 2012."

P.S. Kör försiktigt! Densamme.

Denna salva kreverade ursprungligen på www.intagsservice.se. Bli medlem och läs den hårresande fortsättningen. Vill du utnyttja våra mäklare - besök www.boonus.se